Lagom

Gunnar Durén  

lagombild

Ordet lagom sägs vara unikt för svenska språket, men det är en myt. Motsvarande ord finns i såväl de övriga skandinaviska språken, som estniska, serbokroatiska och japanska. Det är dessutom en myt att det har sitt ursprung i fördelningen av begränsade resurser så att det räcker till alla i laget – ”lag om”. Med tanke på lagsporternas status i landet, så kunde man ju annars tänka sig att begreppet varit centralt i svenska folkets medvetande sedan länge. Ursprungsbetydelsen av laghum, som var den vanligaste stavningen, var ’enligt lagen’, ’lagligen’ (enligt Svenska Akademins ordlista).

Numera används ordet oftast i överförd bemärkelse: ’lämplig’, ’passande’, ’till det gemensamma’ eller mera fritt ’varken för mycket eller för lite’ eller ’lika mycket som alla andra’. Men lagom i den sistnämnda betydelsen är nog inte att rekommendera vad gäller träningsmängd och –intensitet, åtminstone inte för löpare.

Sanningen ligger nog närmare det som Stefan Holm konstaterar i sitt Perspektiv på friidrott på friidrott.se: ”… en idrottskarriär egentligen något så brutalt som ett fullskaligt experiment i realtid med en människa som försökskanin.”. Även om ens idrottande inte kan klassas som att man har en ”idrottskarriär”, så är det en ständigt återkommande process att hitta rätt i träningsdjungeln, så att man utvecklas optimalt efter sina förutsättningar och undviker skador. Men inte nog med att vi alla är individer. Vi är dessutom rörliga mål, stadda i ständig utveckling och förändring från det vi föds. Vad som var rätt och perfekt igår är inte nödvändigtvis rätt idag och kan vara katastrof imorgon. Facit saknas per definition. Som vilsna piloter i dimma trevar vi oss fram med en enkel vägbeskrivning och hoppas att reglagen är pålitliga. Som tur är får våra misstag sällan så allvarliga konsekvenser som piloternas.

Träning utan förändringar i omfattning, belastning eller intensitet leder inte till utveckling. Men alltför drastiska förändringar leder ofta till stopp i maskineriet, antingen genom skador eller försämrad prestationsförmåga pga otillräcklig återhämtning. För en tid sedan skrev jag om hur jag planerade att minska antalet kvalitetspass per vecka från fyra till tre. Jag skulle också sänka farten på mina distanspass. Vad gäller det senare, så har det väl varit si och så med det, men ett välkänt knep för att hitta prattempot är att springa med någon som man kan prata med och det har jag gjort i lite större utsträckning.

Jag har också det senaste året upplevt en ökande stelhet i kroppen, särskilt på morgnarna (”God morgon Gunnar – det kallas ålderstecken!”). Vare sig det beror på åldern i sig eller på de 10 år av löpträning jag tillryggalagt ville jag göra något aktivt åt det. En morgon bestämde jag mig för att testa daglig yoga och hittade några guidande videos på youtube till min hjälp. Än har det inte gått tillräckligt lång tid för att kunna ge några tydliga signaler, men det känns bra och jag tycker att musklerna är lite mjukare än de var för en månad sedan. Det kan rekommenderas, särskilt om du, som jag, är stel!

För att balansera dessa mjukgörande och återhämtande åtgärder, måste jag ändå stimulera kroppen att utveckla sig, anpassa sig till lite högre krav. Det har jag gjort genom att byta ut ett tempopass mot ett anaerobt pass, d v s sprintintervaller. Det innebär i mitt fall repetitioner av löpsträckor mellan 60 och 200 meter. Men här gäller det att tänka sig för och vara extremt lyhörd för kroppens signaler. Det är stora krafter man släpper lös när man maxar och som kroppen inte är van vid. Ju kortare intervaller desto längre uppvärmning, desto mer omsorgsfull uppmjukning och löpskolning. Jag fokuserar också mycket på min motoriska närvaro i löpningen. Kontrollerad fartökning med bibehållen god teknik. Långa bromssträckor för att undvika plötsliga ryck och risker för muskelsträckningar. Allra bäst känns (förstås) de intervaller som går i en för mig tävlingsnära fart, t ex 200-300-ingar. Där känns steget naturligt och vägvinnande. Lagom. Men jag hoppas att mina träningspass i både över- och underfart ska ge rätt bredd i min formförberedande träning, så att jag kan se fram emot ännu en sommar där jag kan sträcka ut benen på löparbanorna bland yngre, äldre och jämnåriga medtävlare. Vi ses!

 

Källor:

Stefan Holm på friidrott.se: http://www.friidrott.se/nyheter/perspektiv.aspx

Svenska Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lagom

 

 Dela på Facebook