Tänk att förlänga sommaren ett litet tag till, låta solen värma kroppen, vrida ur saltvattnet ur badkläderna, springa i shorts, låta den ljumna vinden fladdra i håret, ja det var precis vad vi unnade oss.
Vi begav oss till den spanska solkusten med siktet inställt på en riktig feelgoodvecka med morgonjogg, cykelstrapatser, styrka, nå ja en hel del sol och bad givetvis men som en träningsresa fast bara vi två.
Vi har funnit en oas, ett litet charmigt radhus som ligger högt uppe i slutet av en gata. Baksidan är vår favoritplats, slingrande växter och träd som ger skugga, sagolikt vackert.
Löpning som transportmedel
Att ta sig fram lite här och där utan att stå i köer vid varken rödljus eller stoppskyltar, vi har börjat att anamma transportlöpning och vi diggar det skarpt, känslan av att man själv kan välja sina vägar antingen om det är på en stig, en trottoar, genom en sanddyna, ja det finns liksom inget som stoppar en, nja, kanske värmen i sådana fall, för jösses så varmt det var under eftermiddagen då vi sprang ner till cykeluthyraren.
Att sedan kunna softa på en brygga med en saftig persika tills solen går ner gör det hela inte mycket sämre. Kan tyckas att vi är enkla, men det är just det som vi gillar med våra semestrar, att rulla ut sin handduk när man finner en fin plats, äta när man är hungrig, sova när man är trött. Är det något som bör undvikas när man väl är ledig så är det nog just stressen att hinna med så mycket som möjligt, att vara på stranden före ottan för att få den bästa platsen, att när man väl smörjt in sig med solkräm och tagit fram sin bok så är det dags för lunch, sedan är det den traditionella glassen på vägen hem, dusch, smörja in sig för vet inte vilken gång i ordningen innan det är dags att bege sig ut på restaurang.
Okej då visst blev det den där traditionella glassen på hemvägen men gick liksom inte att hejda.
Att hålla sig till sin plan
Innan vi for så hade vi som mål att springa en runda varje morgon innan frukost, köra styrka samt cykla en massa mil, detta höll vi till punkt och prick även om kudden var rätt så frestande några tidiga mornar, men ack så härligt detta är, att ge sig ut innan staden vaknar att möta en farbror med hund som nickar till mötesgående, att se bagerierna fylla hyllorna med nybakat bröd, att höra jalusier dras upp då den lilla butiken på hörnan öppnar för dagen, just detta är så magiskt.
Att ta farväl
Känns alltid lite vemodigt att sätta nyckeln i dörren, vrida om låset och ta farväl, att säga att vi snart ses igen fast vi vet inte när, bara att. Vi hoppade in i taxin, styrde mot flygplatsen. Vi tackar Spanien för denna gången och ser redan framemot nästa gång.
/Camilla & Johan
