Löpning. Denna fantastiska sport som får människors hjärtan att fyllas av en värme svår att förklara om man inte är löpare själv. Aldrig är saknaden så stor som de perioder när man som löpare inte kan springa och jag tänker inte predika för vad löpning är i detta inlägg för det tror jag att alla här känner till och även de som inte springer men i sitt hjärta vill. Det enda jag kan utgå från är mig själv och vad löpning är för mig. Allt. The love of moving and the soulmate of running in my heart!
I skrivande stund är jag hemkommen från det samhälle jag en gång växt upp . Vårvintern är så sagolikt vacker och det är svårt att förklara med ord och 1000 synonymer. Just i denna stund är det svårt att inte vilja springa och jag hade önskat att jag haft en tränare som kunde säga till mig att Nej nu ska du inte ge dig ut på det där distanspasset på det stenhårda skoterspåret i med solen i ansiktet km efter km trots att det är så vackert utomhus. Jag erkänner att jag har svårt att bromsa mig själv när dagarna är så här . Ingenting går att mäta sig med att springa om vårvintern NÄR DET GNISTRAR av minusgrader och solen lyser på den vita snön när jag sätter ner fötterna på det hårda skoterspåret med solen som ett runt klot i mitt ansikte. Det är denna tid vi här uppe går och väntar på. Skidåkarna de åker skidor om skaren och vi löpare vi hasar oss fram. Hunden är med och hennes svans är högt på skaft. Då vet jag att hon är lycklig och tillsammans blir vi ett med naturen.
I morse när jag återigen vaknade till en vacker gryning så klädde jag bara på mig snabbt och gick raka vägen ut. Det vackra kanske inte alltid finns kvar efter frukost, kaffe, hundpromenad, och allt annat som hör morgonen till. Jag vill inte missa detta för allt i världen.
Jag älskar verkligen att bo i Norrbotten om vårvintern. Det är värt alla de smällkalla dagar och det mörker vi annars tampar med och den meterhöga snön, för när den fryser och det blir skare som nu och solen visar sig så är det love in the world igen!
Löpning på skaren med solen i ansiktet är livskvalitet värd att leva för.
Det var just där på gården allting började. Med en sådan här rödtott som kompis. Mitt liv och denna historia. Ja jag tänker på hunden bredvid mig som rödtott. Den andra är en av de löparvänner jag har som fick mig att våga ta löpningen till en ny nivå på längre distanser.
Denna 4benta vän var den som fick mig att börja springa! Min Selma.
Min barndom och här och nu. Mina fötter mot det fuktiga kalla gräset iförd en kort shorts på bruna bara ben och ett hår likt Ronja Rövardotter. Glimten i ögat och nyfikenheten på topp på väg till hönshuset för att plocka ägg. Mina händer sökande i mina gömmor efter det gamla skribent där jag samlat alla mina dagböcker i väntan på att en dag kunna plocka fram dem och påminnas. Den stora gården med staketet som pappa smickrat med sina bara händer och pirret i magen över att som liten bar hoppa över och våga mig in i skogen ensam tills skallet från hundarna inte längre ekade. De kalla vinterdagarna när jag av mig ut på äventyr med pulkan och en termos med choklad och alldeles för lite kläder så jag nästan förfrös mina fingrar . Skoterfärden som tonåring när jag körde fast och aldrig fick panik, men också mina skidturer till pappas tjärn där vi brukade sitta och pimpla fisk om vårvintern.
Jag är glad att jag vågade mig utanför bekvämlighetszon för det har fått mig att våga mer med löpningen även om jag började sent. Jag ångrar inte det utan jag gläds åt att just jag fick möjligheten att älska denna sport som får mig att börja här som bloggare.
I skrivande stund har jag har precis kommit tillbaka från att ha haft ett tillstånd i drygt 8 veckor som började som en överbelastning i sätet men som resulterade i ett bäcken som roterat och vållade olika känningar på ställen jag aldrig haft känningar på förr. Jag som förövrigt nästan aldrig haft någon känning förr och varit förskonad från skador fick plötsligt ont lite här och var. Till slut sade jag till min sjukgymnast, att vet du Anna, detta kan inte stämma, för min kropp brukar kunna ta vara på skador och få dem att läka ut snabbt. Detta måste vara något annat!
Mycket riktigt, efter veckor och springande hos olika aktörer så kunde Anna till slut utröna att det var bäckenleden som var stel och roterat vilket drog mitt ben snett och vållade känningarna baksida och vad. En behandling räckte för att jag skulle kunna springa smärtfritt igen och skillnaden var så stor att jag knappt fattade den! Hur kunde det vara möjligt? Nu har jag i två veckor snart kunnat träna och öka både min mängd och min fart. Det är inte så att jag legat på latsidan när jag inte löpt, nej jag har kört både spinning och Indoorwalking( crosstrainer i grupp) som en galning och även vattenlöpt några vändor och någon km har jag också löpt så jag tror inte jag tappat så mycket.
Jag tror att vi alla som haft en skada eller ett tillstånd och kommit tillbaka starkare kan sätta ord på hur extremt krävande det är att alternativträna. Konditionen är verkligen färskvara och försvinner så fort. Hur det än är så är det så värt det när man sedan märker att flåset finns där och när löpkänslan kommer tillbaka så tror jag att jag kommer att vara starkare än någonsin. Jag hoppas det i allafall.
Hur började detta då? Jag tror att det började i Marocko då jag varit på ett löparläger och var lite för ivrig på ett krävande bergspass upp på 2300 höjdmeter. På nervägen bromsade jag väldigt mycket och om man som jag har en Skolios i ryggen så blir det lite svårare att jobba neråt . Dessutom hade jag inte alls tränat i den terrängen de senaste 6 månaderna och lägg också till att jag sprungit årets halvmara (1.23.19) i Marrakech. Läs om detta här och ett reportage av Springlfa här, endast två dagar tidigare. Naturligtvis borde jag legat lågt på bergspasset men jag var i det skedet oövervinnerlig och naturen var så vacker så jag blev fullkomligt lyrisk. Jag bara sprang och sprang. Det var inte förrän 1 vecka efter som jag började känna att jag sprang på ett annorlunda sätt och belastade min högra vad så det var egentligen där jag fick ont. Även en klok person som jag kan göra tabbar =)
Efter målgång i Marrakesh halvmaraton.
Vid närmare eftertanke är jag inte alls bitter och ledsen nu utan tvärtom så ser jag på löpningen med andra ögon och kan nästintill säga att denna blogg blir en nystart liksom min löpning för denna säsong också blir. Detta har fått mig att återigen se med kälrke på löpning och att uppskatta det jag ser medan jag springer. För ett år sedan var jag inne i en period när jag endast fokuserade på resultat och såg inte det som var här och nu trots att jag satte personbästa på det mesta. Till slut tappade jag glädjen för löpningen och insåg att det är något som inte stämmer vilket berodde på många andra aspekter som var stressande och slet och rev i mig runtomkring.
Den här sporten är ju fantastisk men givetvis är den också krävande och man får förr eller senare räkna med att man drabbas av ett avbrott eller en motivationsdipp. Efter en tid finner man sig i det och börjar se på den andra träningen som en ny och spännande rutin. Så var det för mig så mycket att jag nästan haft svårt att slita mig från gruppträningarna i spinning och Indoorwalking bara för att jag lärt känna så fina människor och gläds så mycket av det pepp man får av att träna i grupp, för jag är ju annars en ensamvarg när jag tränar löpning.
Så ni ser, allting blir vad man gör det till. Det gäller att acceptera och gå vidare och göra det bästa av det! Det gäller att hitta andra träningsformer som är roliga och ger puls och underhålla flåset . Det gäller att bestämma sig för vad man vill med löpningen och lägga nivån där efter. Det gäller att leva för de halmstrån som finns även om man givetvis tappar fotfästet åtskilliga gånger. Men jag antar att det är just detta som får oss att älska löpning så mycket. Det gäller att se framåt och visualisera den dagen man återigen springer med sitt rätta löpsteg och får sträcka upp händerna i skyn, för det mina vänner är värt allt.
Häng med mig på mina utmaningar i år och ta del av både glädje och sorg, skratt och tårar och fantastiska stigar i midnattssolens Norrbotten och i andra delar av världen.. Ta del av att förhoppningsvis få se mig sträcka upp händerna i luften med nya pb och nya vänner och nya fantastiska löparäventyr.
Välkommen!
Johanna med vinden mot kinden
Johanna som vardagsaktig.
Jag ordnar löparläger och kurser i löpning för nybörjare och motionär . Läs mer på länken på bilden längst nere.
Ta chansen att uppleva Lappland och springa i midnattsol tillsammans med mig och mina rutinerade löpledare!
Adios! /Johanna