Förutsättningarna kunde inte bli bättre, vårens första riktiga dag, strålande sol från en klarblå himmel och söndag som var dagen för Göteborgsvarvets seedingslopp. Frihamnen var arenan för dagen, en snabb och flack bana som bjöd in till bra tider, kunde detta vara dagen då vi skulle komma under 50 minuter på 10 kilometer?
Nervositetskissande i parti och minut, var det inte bakom ett elskåp med den vita rumpan i vädret så var det bakom en grushög. Beundrar verkligen Johan som lyckas slå knut på kisseriet, lyllos. Vi värmde upp längst kajkanten med måsarnas skri, en lukt av gammalt fiskrens från en container men med en härlig känsla, vi var fokuserade och sa inte så mycket, vi visste vad vi skulle göra. Löpa axel mot axel och tugga på i ett bra tempo från start.
Check på tofsen, Johan satte kepsen på plats, nummerlapparna fästa, skorna färdigknutna, en banan som precis passerat ner och med beslutande steg ställde vi oss i startgrupp två, 40-50 minuter.
På startlinjen idag fanns 2500 glada och förväntansfulla tävlande, startskottet gick och vi var i väg. Längst kajkanten och runt om banan bjöds det på hejarop och stämningen var god, första 5 kilometerna på 24 minuter, vi gick på som vi planerade.
Vi bröt mållinjen och en glädjetår kom, vi grejade det, vi satt personbästa både två, i mål under 50 minuter som vi haft som målsättning för just detta lopp. Johan fick en sluttid på 48:52 och Camilla slutade på 49:05, med medaljerna runt halsen och en kexchoklad i handen så gick vi mot bilen.
”Bra jobbat, älskling, vi grejade det, vi gjorde det tillsammans” sa Johan och torkade bort ytterligare en salt glädjetår från min kind.
Bilder från GöteborgsVarvets Facebooksida.
