En dag fick Simon Wikstrand en galen idé tillsammans med sin svåger och gode vän Andreas Gartmyr – de skulle starta ett maraton. De drog igång en blogg och ett instagram konto som hette – Vi startar ett marathon! Simon tar på måndag över stafettpinnen för vår stafettblogg. Innan Simon drar igång ska vi lära känna honom lite extra, och få reda på vad som väntar de kommande veckorna.
Vem är Simon Wikstrand?
28-årig amatörlöpare som tränar som om jag vore proffs. Småbarnspappa med en fantastisk familj som har ställt upp för mig i allt från att starta ett av nordens största maraton till att följa med till andra sidan jordklotet för att springa lopp. Humorist med stor självdistans och sociala medier-junkie som dokumenterar mitt liv väl genom min instagram där man kan få en bra bild över vem jag är.
Hur kom det sig att du började springa?
Jag märkte en dag att tröjorna inte riktigt satt som de brukade, det började bli en utbuktning vid bukpartiet. Först trodde jag seriöst att det var något som blivit konstigt med tvätten men sen insåg jag att det faktiskt var att jag lagt på mig några kilo. Insåg att jag faktiskt gått upp närmre 10kg på två år. Jag tog ett snabbt beslut och gjorde en livsomvändning och började träna fem gånger i veckan och la om min kost. Jag kände väldigt snabbt av en förändring även i min balans och stresshantering och kände mig i synk med min kropp. Att det blev just löpning jag blev ”hooked” på är nog i slutändan tävlingsmomentet. Jag älskar att tävla och med löpning kan man verkligen utmana sig själv och det är en enorm kick att känna sig stark i kroppen och att det är med egen kraft man tar sig framåt.
Varför springa 05:30?
Det finns två olika svar på frågan beroende på säsong på året. Vintertid är största anledningen tidsoptimering, att få ihop kvalitativ träning, familj, hund, jobb och ett socialt liv är inte helt enkelt. Därför sticker jag ut tidigt så är jag tillbaka igen lagom till frukost med familjen. På sommaren är så klart detta en av anledningarna men en ännu större anledning då är känslan. Att gå utanför dörren 05:30 i shorts och T-shirt och solen redan gått upp för att köra ett morgonpass tillsammans med 6-10 likasinnade är helt magiskt. Löpning längs med havet i Helsingborg på sommaren går inte att slå.
Vad kan man förväntas läsa om på din blogg?
Jag sparkar in en öppen dörr och säger löpning! Jag har förmånen att både fått vara med om en personligt häftig resa med löpning men även att jag har det som en del i mitt yrke gör att jag träffar på mycket intressanta löpare och även många lustiga företeelser förknippat med löpning. Men framförallt kan förvänta sig mycket humor och kärlek till löpning.
Ditt bästa löparminne?
Veckan 17-25 maj 2014 när jag krossade mina personbästa på 10km och maraton. Jag var i mitt livs form och bara flöt fram på båda loppen. Det är dessa två jag har som målbilder i min fortsatta träning, att komma tillbaka till den formen och bli ännu bättre. Under 10km-loppet (Springtime i Helsingborg) var det otroligt många vänner utmed banan och jag fick hejarop från start till mål och hade draghjälp från klubbkompisen Andreas Berner (som Spring gjort en artikel om tidigare, läs här). Vi växeldrog första 3 kilometrarna och sista 5 kilometrarna och det var ett lopp jag aldrig kommer glömma. Känslan på upploppet och tiden 35:32 på en kuperad mil när jag sprang över mållinjen var otrolig. Veckan efter var det dags för årets stora mål Köpenhamn Marathon. Jag hade som mål under 3 timmar men kände mig ruskigt stark och väl förbered med Springtime färskt i minnet och gick ut och flög fram i 32km. Sen hann verkligheten så smått ikapp en men jag höll ihop det och de sista 100m var otroligt känslosamma. Jag såg klockan ovanför målet på avstånd och hade vänner och familj med mig som hejade och sprang över mållinjen helt slut på 2:53:07.
Ditt sämsta löparminne?
Ja den är lite svår.. Tycker att det mesta av min löpning har förknippats med bra minnen men klart att där finns några saker man börjar tänka på. Lidingöloppet 2012 på bakfyllan är väl ett sånt minne. Jag klarade min måltid (under 2:30) men det var med nöd och näppe. Fick svälja stoltheten och börja gå i Aborrebacken och var helt slutkörd. Hade hybris första 15-18km och sprang alldeles för fort, det straffade sig rejält och jag visste redan vid passeringen på 20 km att det skulle bli ett helvete att ta sig i mål. När det går från målsättning att klara en tid till att bra ta sig i mål och klara av att springa så känns det riktigt tungt.
Hur ser en träningsvecka ut just nu?
Vi ska få barn igen i mars så just nu är jag inne i ett stim och försöker formtoppa innan jag lägger träningen ”på hyllan” ett tag. Litet fokus på långpass just nu som brukar bli mer av på hösten. Jag kör mellan 5-8 pass i veckan som det är nu om jag håller mig skadefri och frisk i övrigt.
Måndag morgon – morgonjogg alt. crosstrainer/styrka 70min
Måndag lunch – kvalité (korta intervaller) på bana 60min
Tisdag lunch alt. kväll – distans 60min
Onsdag lunch – distans alt. tröskel 60min
Torsdag kväll – kvalité (långa intervaller alt. backe) 60min
Fredag morgon – distans 75min
Lördag – Vila eller ev. korta intervaller på bana 60min
Söndag – Vila eller ev. långpass på morgonen ca 100min
Vem skulle du vilja ta över vår stafettblogg efter dig?
Jag hade gärna sett stjärnskottet Andreas Almgren som krossat tiderna på 800m i år eller Moa Herngren som jag båda följer på Instagram och diggar.
Stort tack för det Simon. Vi har en känsla för att detta kommer bli några veckor vi sent om sidor ska glömma, så missa inte stafettbloggen de närmaste fem veckorna.
Vill ni följa Simon i andra kanaler så gör ni det bäst genom hans Instagram.
Vill du också blogga?
Har du också något du vill skriva om. Prova på att blogga på springlfa.se under en 5 veckors-period. Skicka ett mail till blogg@springlfa.se och berätta lite kort om vem du är och vad du vill blogga om.
