Cecilia Norrbom gjorde sitt livs lopp i Barcelona Halvmarathon när hon sprang på 1.15.17. Springlfa.se fick ett snack med henne efter hemkomsten till Sverige.
– Jag och min tränare Patrik Tjärdal hade som målsättning att jag skulle klara 1.15. Men jag visste egentligen inte innan start om det var rimligt eller inte. Hela hösten och vintern har jag tränat jättebra och jag har känt att jag har lyft mig. Jag var i bra form förra sommaren, men jag springer mycket snabbare på träning nu än då, berättar Cecilia efter den starka insatsen i Barcelona.
Hon har tränat i många år, men det var först förra året som den nyblivna 28-åringen fick det att lossna.
– Jag tål mycket träning och återhämtar mig snabbt. Mycket volym och hårda intervaller gör mig inte så mycket. Jag har kört 13-15 mil i veckan sedan i höstas och det har gett resultat i kombination med att jag inte haft en sjukdag eller varit skadad. Träningen har verkligen gått efter plan.
En viss slitenhet efter ett läger i Sydafrika erkänner Cecilia ändå att hon märkte av.
– Ha, ha. Jo, tre veckor i rad med 15 mil i veckan frestade på. Ett nytt inslag i min träning är också att jag kör ett styrkepass i veckan, med vikter och frivändningar. Det har gett riktigt bra resultat för mig. Jag känner mig starkare, mer uthållig och snabbare av den träningen.
Egentligen hade Cecilia och tränare Tjärdal diskuterat att det under våren 2016 skulle bli en debut på maratonsträckan, så blev det inte.
– Nej, när chansen med EM-halvmaran i Amsterdam kom upp så bestämde vi oss för att satsa på det istället.
Cecilia har gjort två halvmaratonlopp i karriären innan starten i Barcelona i söndags. En gång i GöteborgsVarvet och en gång i Stockholm Halvmarathon.
– Då hade jag inte tränat speciellt för det, utan det har mer varit som en kul grej. I söndags var första gången jag var tränad på riktigt och hade rätt fokus för att genomföra en halvmara.
Därför var det inte så konstigt att det personliga rekordet på de 21 097,5 meterna flög all världens väg för den formstarka spårvägenlöparen.
1.20.33 blev 1.15.17.
Hon passerade tio kilometer på 35.16, bara tolv sekunder från det personliga rekordet på 10 000 meter bana.
– Vi gick ut för att klara 1.15 och jag hade Fredrik Uhrbom med som farthållare. Honom litar jag på till 100 procent, första kilometern blev lite snabb på 3.25 men sedan hittade vi ett bra tempo. Med sex-sju kilometer kvar började jag bli lite orolig för att jag inte skulle hålla hela vägen. Vid 16-17 blev det mycket riktigt också mer kämpigt. Då började jag tappa fart, Uhrbom peppade mig så mycket han kunde. Jag höll bra fram tills 17, sedan började jag få det ordentligt jobbigt.
Upploppet blev ingen skön historia.
– Nej, fy. Det kändes hur långt som helst och var ungefär 400 meter helt rakt. Uhrbom skrek att jag skulle ta fram medeldistanssteget, men det var segt.
Hon såg klockan ticka över 1.15.
– Det var och är verkligen dubbla känslor. Att jag kunde springa på 1.15 någonting känns förstås jätteskönt. Men det hade varit riktigt bra att klara 1.15 och veta att det är klart med EM. Men visst hoppas jag att det ska räcka ändå. Innerst inne är jag nöjd med tiden, det måste jag vara.
Närmaste målet för Cecilia är inomhus-SM och 3 000 meter.
– Sedan vet jag faktiskt inte. Om det inte blir ett krav från förbundet att jag måste springa GöteborgsVarvet så tänker jag inte göra det. Planen är att inte köra någon halvmara innan ett eventuellt EM.
Tankarna på ett maratonlopp finns fortfarande kvar.
– Det kan bli till hösten om säsongen går som den ska. Både min tränare och jag tror att det är på maratonsträckan jag kan hävda mig bäst i framtiden, säger Cecilia Norrbom som med 1.15.17 nog kan räkna med en plats i ett eventuellt svenskt lag på halvmaraton till friidrotts-EM i Amsterdam i sommar.
