Tävlingspremiär

Häromsenast skrev jag om att inte vara rädd för att tävla när man ”inte är i form”. Det visade sig vara ett lyckat koncept. Med ett banpass i benen på hela säsongen samt en 13 km snabbdistans (förvisso på måttliga 3.30 min/km) dagen innan så var kanske inte förväntningarna skyhöga när jag tåade startlinjen i Albuquerque Convention Center där University of New Mexico har sina inomhusbanor. Det är förövrigt riktigt fina banor; 6 banor runt med Mondo där Amerikanska inomhusmästerskapen gått flera gånger. I loppet fanns bl.a. Riley Masters (3.37 på 1,500m) och Matt Hilenbrand (3.39 och 1.48) som tävlar för proffsstallet Brooks Beasts baserat i Seattle. Här fanns också Lee Emanuel som bl.a. gjort 3.36 på 1,500m och som jag har tränat med en del.

Starten gick och tempot var inte direkt mördande. Med min tävlingsovana la jag mig längst bak i fältet. Vi kom upp mot 400m på ca 56-57 sekunder och bena kändes lätta, även fast jag var lite ovan vid farten. Jag plockade några placeringar och ut mot sista varvet låg jag nog 5:a. Med 100m kvar hade jag tagit mig om Masters och svepte förbi en Kenyan. Jag tog upp jakten på Lee som låg närmast före men orkade inte riktigt fram innan mållinjen. Vann gjorde Kibet från University of Arizona någonstans runt 1.50. Lee var tvåa och jag var trea på 1.51,92, bara 6 hundradelar från ett tre år gammalt inomhuspers. Om man betänker höghöjden som loppet avgjordes på så kan man nog anta att jag hade ”persat” om loppet hade gått någonannanstans.

Jag tar med mig mycket positivt från loppet. Slog båda Brooks-löparna vilket ger självförtroende samt att andra fyrahundringen gick snabbare än den första, vilket visar på att farten finns kvar i benen. Nästa lopp blir på lördag då det bjuds på 1 mile, ännu en gång i Albuquerque!

I övrigt så blev det en vecka på 125 km, med två kvalitetspass och en tävling samt ett viktpass.