TIDER?!?!

3
179

”Riktigt bra pass! Kände mig stark från början till slut och nytt PB idag. Bra jobbat alla!” Jag blir riktigt provocerad när jag ser raderna dyka upp i min facebook-feed. Jag sitter hemma och är sjuk när de andra är ute och krossar intervallpass. Men det är inte för att jag inte kan springa som jag blir provocerad. Varför blir jag då förbannad? Jo, var är tiderna? TIDERNA?!?

Ju fler infofält på klockan, desto bättre är det
Ju fler infofält på klockan, desto bättre är det

Låt oss ta några minuter att prata om tider, något som det pratas om för lite inom löpning (OBS sarkasm). Tider förföljer en på gott och ont. Tider kan på bra dagar få dig att krossa barriärer, lyfta dig till skyn och ge dig hybris. Tider kan på dåliga dagar ge dig ett dåligt humör, en äckligt låg självkänsla och en löparångest som inte är av denna värld. Tider. Det är ett känsligt ämne, framförallt bland de som precis gett sig in i löpningens värld. Tider är inte det viktiga, det viktiga är att må bra och ha kul. Det är det diplomatiska och i många fall korrekta svaret. Löpning SKA vara roligt och få dig att må bra. Men så många löpare som det finns i världen, så många synsätt finns det också på löpningen i sig. Jag älskar siffror och tider, jag BEHÖVER siffror och tider. För mig utgör de grunden för att jag ska kunna utvecklas och bli en snabbare och bättre löpare. Den andra grundstenen är att springa tillsammans med andra löpare som ligger på samma tider eller bättre än mig själv, för att jag ska kunna bli bättre. Därav manin för vad dessa människor gör för tider på träningspassen när jag inte är med. GE MIG TIDER?!?!

 

Splittider från ett av mina häftigaste lopp, Köpenhamn Marathon 2014
Splittider från ett av mina häftigaste lopp, Köpenhamn Marathon 2014

När man börjar med löpning är det viktigaste inte tider, det är att hitta glädjen. Att tycka att det är kul med löpning och att man känner att det gör en nytta. När man väl kommit över denna tröskel brukar det naturliga bli… Just det, tider. Jakten på så låg tid som möjligt på en given sträcka. Det är en kick som är svår att få någon annanstans. Tempo, splittider, hastighet, sluttid, nettotid, snitt, fan och hans moster. Man blir uppslukad i det och man kommer till en gräns där man tar ett steg tillbaka. Man inser att det är lördag kväll, man sitter vid datorn och har gjort ett exceldokument innehållandes alla tränings- och tävlingstider två år tillbaka med snittider och procentuell utveckling för samtliga pass. Först känner du ”vad håller jag på med?”. Sen tittar du på excelarket igen. Du vet precis vad du håller på med. Tider.

 

Så när jag ser mina sparringlöpare (de som jag springer på samma tider som) lägga ut raderna på sin Facebook så önskar jag att jag vore en bättre människa och kunde kommentera inlägget med ”Bra jobbat! Kul att det känns så bra! Grymt!”. Men om jag ska vara ärlig finns det bara en sak jag vill skriva.

”TIDER?!?!”

/Simon (2:56,3/km i snitt minus vila på 5 x supertusen i förra veckan)

3 KOMMENTARER

  1. Allra värst är efter någon sprungit ett lopp och man till slut måste leta upp resultatlistan för att få reda på hur snabbt vederbörande sprang. Sjuuuuuukt irriterande beteende att inte skriva ut tider och resultat!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här