en klassisk vecka 8

Vecka 8 har blivit en institution i min träningsdagbok, tuffaste veckan varje år. Naturligtvis inget jämfört med hur många andra tränar men med ett jobb som kräver minst 80 timmar i veckan så är man ganska nöjd att få till en vecka som detta. I år är det tionde året som jag kör eget träningsläger vecka 8, varför? Gift med en norrländska som denna vecka tar barnen och åker till Norrland. Ensam hemma blir det många pass kombinerat med jobb, inget annat att ta hänsyn till. Har vid ett tre tillfällen passerat 200km just vecka 8, som värst 216km – det är väldigt mycket för mig som ligger på ca 10 mil normalt. I år stannade familjen hemma men jag gick ändå in med ambitionen att köra 11 pass och minst 150km. Lite blygsammare upplägg då jag haft en tuff vinter med en del infektioner. Elva pass är dock i paritet med det jag brukar göra, som mest 12 men morgonpassen ffa var från normala 15km till betydligt kortare.

Varför kör jag en tung vecka?

Jag tror mycket på att variera träningen och lura kroppen, att bryta mönster och utmana det bekväma nuläget. Att också ha ett kortsiktigt mål, fokusera som attans under 7 dagar och sedan kunna belöna sig själv med en lugn vecka efteråt. Det är mycket mentalt men det händer en del fysiskt också.

Mentalt är det tufft att varje dag lämna sängen kl.05:15, ta på sig skorna och ut och springa… mitt i veckan får man en dipp, sedan vänder det. Jag körde dubbelpass måndag till torsdag och sedan enkelpass fredag till söndag, plötsligt känns det jäkligt enkelt. Mentalt får man också en boost veckan efteråt då de mer normala 10 milen känns som en walk in the park. När jag har det tufft på en del lopp brukar jag tänka på dessa tuffa morgonpass, skönt att sätta det i ett perspektiv.

Fysiskt har jag blivit förvånad varje år.. sliten så gör jag alltid superbra kvalitetspass, overkligt. Likadant var det i år, på torsdagen körde vi ett av klubbens tuffare pass – 4x2430m, en asfaltsrunda med en lång och sugande backe. Torsdag kväll ska vara tuffaste dagen, trots detta gör jag min bästa tid på passet någonsin. Snittar ca 3:27 per km och blir jäkligt förvånad. Har bara kört passet i fyra år och ca 10 gånger, men ändå…

Lördag fm var det årspremiär på Heden, vår friidrottsbana – ett pass som vi kör 2-4 gånger per år, 2000, 2000, 1500, 1500, 1000, 1000, 500, 500m – dvs 10 000m uppdelat med en minuts vila mellan varje intervall. När man kommer i mål tar man bort 7 minuter. Jag brukar ligga mellan 34-35 minuter, har varit under 34 bara två gånger, då på sommaren med PB på 33:47. Denna vecka gör jag min näst bästa tid, 33:50 och lyckas med det jag strävar efter, hålla jämt tempo – passerar 5km på 16:55 och får alltså 16:55 även på nästa 5 000m.

Förvånad men som sagt var det har jag blivit varje år :)

Bifogar min träningsdagbok för vecka 8 – som synes, jag gör vad jag säger – en del pass väldigt långsamt, 5:50 tempo. Min tvillingbror som jag besegrar ganska enkelt just nu förstår inte hur jag klarar av att springa så långsamt – han har problem när det går över 5min/km tempo… jag njuter av de passen..

Varför inte testa själv, en tuff vecka för att bryta mönstret, eller för er som alltid kör tufft – en lugn vecka :)

Nu har jag lagt grunden för ett förhoppningsvis bra IVSM om två veckor – nu är det två lugnare veckor med ganska mycket fart.