Ultraintervaller

Emil H  

 

Det här inlägget är främst för min egen del som ett rent komihåg men förhoppningsvis kanske det kan ge lite tips och inspiration ifall nån annan vill prova.

Första gången jag över huvud taget hörde talas om ultraintervaller var när jag blev intervjuad av lokaltidningen inför ett träningsreportage där reportern frågade om jag brukar köra ultraintervaller och beskrev saken. Jag svarade lite försiktigt att ”nä, det brukar jag inte, utan jag satsar kanske mer på att dela upp och springa på morgon och kväll, så kallat back2back.” Springa en mil varannan timme, det kan man väl inte göra så länge man inte är nån superelit? Dumheter.
Sen, några veckor senare av er ren händelse, såg jag Elov Olssons film där han rev av 6×10 km under 40 minuter på alla. Ja, Eliten kan. Men hur?

Sen har jag läst och hört lite om konceptet och  Pace on Earth körde en grej där man sprang var 3e timme under ett dygn. Där komväldigt många igenom, även de som inte är elit utan bara motionärer precis som jag. Hmm..

Så när tiden dök upp ville jag ge det en chans. I komprimerad form.  6×10 km varannan timme utan krav på tid. Start kl 6, klar ca 17. Snäll och accepterande men oförstående fru tillät.

Kvällen innan kunde jag inte komma till ro och inte blev det bättre av att barnen var uppe och sprang så när klockan blev midnatt flyttade jag starten till 8. Vaknade skittrött och småirriterad.

Första intervallen sprang jag med ett glas juice med Spirulina och ingefära-shot i magen, som vanligt.
Kändes inte alls bra. Skevt och stelt. Orytmiskt och bara off. Kroppen reagerade också märkligt, att stanna för kisspaus 3 gånger på första 40 minuterna är inte direkt vanligt. Då hade jag dessutom kissat tre gånger innan på morgonen, ganska mycket varje gång.

Sprang min vanliga runda i stan och blev klar på 58 minuter.
Stretchade, åt lite frukost (mer om intag senare) och bytte strumpor och kläder på överkroppen.
Hör var jag lite orolig för att det skulle bli en dålig dag och framförallt för att jag skulle skada mig eftersom det kändes lite dåligt.

Ut på nästa intervall, nu i skogen. För den invigde; först häststigen åt vänster, sen åt höger sen hem. Första 5 km var rätt sega och jag tyckte det var mycket jobbigare än att springa 15 km i sträck. 4.5 mil kvar. Fy fan…

Men sen vände det. Jag kunde sluta kolla på klockan för distans och bara sprang.
Hemma med en bra känsla efter 1.08

Hem och upprepa: stretcha, äta, byta kläder. Ville inte byta löptights, tänkte att de ger lite kompression. Att äta, fixa och krångla tog ca 40 minuter, resten bara väntan. Vågade inte vila.

På nästa intervall fick jag sällskap av frun och hunden. Frun cyklade bredvid mig och cykelkorgen fyllde funktionen som vätskestation. Turen gick till Strandstuvikens camping och tillbaks. 59 minuter, lättaste intervallen idag.
Hemma med samma rutin som tidigare. Vill inte vila. Satt och läste sista kvarten.

Intervall 4: skogen igen. Första delen av Magnus-milen sen hem via häststigen. Magen började säga ifrån sockret i energigel:en. Hemma på 1.03, fortfarande inga problem med löpningen förutom stark och låg sol rätt i ögonen som gjorde det lite svårt att se stigen och alla rötter.
Och hemma fortsatte jag samma koncept men åt lite mindre och bytte tights: skavsår… La mig ner och läste sista 15 minuterna. Fel beslut, väldigt stel upp…

Intervall 5. Samma som första. Jobbigare men bättre känsla när jag väl kom igång , dock två minuter långsammare än på morgonen.

Hemma från 5e intervallen började det bli segt. Tung i kroppen, trött i huvudet.

När jag stapplat igång sista började jag räkna ner. 8 km. 7 km, 6.5 km, 5 km osv. Men inte på ett ”yes, snart är jag klar”, utan mer ”fan vad det är segt”.
Jag hade felberäknat sista rundan så när jag var 300 meter hemifrån hade jag 2.5 km kvar till 10… blev en extrasväng förbi ungarnas skola och fick vända 20 meter förbi min dörr för att få ihop milen.
Klar.

Blev liggandes i hallen typ en halvtimme och resten av kvällen var väl sonens tandborstning och godnatt-saga det mest aktiva jag gjorde.

Typ så.

Det gick faktiskt mycket bättre än jag förväntat mig. Jag hade sett framför mig (och sett fram emot) att behöva kämpa mot mig själv för att komma ut och grimasera mig uppför backarna och snubbla till köksstolen mellan de sista intervallerna. Men jag är tydligen bättre tränad än så.

Nu är ju det här ett väldigt snällt sätt att skrapa ihop många mil så man kanske inte ska dra alltför stora hästar av det men jag är ganska hoppfull inför sommarens äventyr. Inga problem med knät och förutom när jag pratade med min fru under tredje intervallen andades jag varje andetag genom näsan. In och ut, uppför som nedför. Lugnt och rytmiskt.

Jag hade ingen direkt kostplan, det är lite synd i utvärderingssyfte men förutom att jag hade fått i mig mer än magen kunde bryta ner gick också det över förväntan. Inte speciellt tävlingsspecifikt men det kanske blir nästa gång. Jag tror att det här var det jag satte i mig under dagen:

2x5dl O’boy med flingsalt
3×3 dl apelsinjuice (ett med flingsalt)
2 dl kaffe
5×5 dl sportdryck
4×3 dl vatten (varav ett glas med en nypa salt)
3 dl Coca cola
5 eller 6 energigels

5 rågbröd (typ polarbröd) med bregott, ärtpastej smörgåsgurka och extra salt
Ca 1-2 hg smågodis
1 banan
2 apelsiner
Ca 100 g torkade fikon
Lite salta kex
Lite russin

Tror att det var det. Kändes som att det var mer just då men kommer inte ihåg mer.
En del vätska och en hel del salt. Jag svettas mycket och börjar tro att jag behöver mer salt än vad jag får i mig av bara farten.

Det är väl kanske tur att jag inte äter så här varje dag…

Sammanfattningsvis då:
En väldigt positiv träningsdag helt enkelt.
Min mage klarar mat som kräver tuggning men  inte alltför mycket socker.
Kropp och huvud klarar av ganska många mil så gör jag inget dumt blir det nog roliga lopp under 2019.

Det enda som gnager lite är hur brutalt dålig jag är på att springa i zon2, framförallt i skogen. Det spelar ingen roll om jag springer fort eller sakta, pulsen ligger runt 155-165 iallafall om jag inte håller koll. Ska jobba på det under vintern, speciellt på helgerna där det finns mer tid.
Så om nån ser mig dra fötterna efter mig och suckar är jag inte trött eller deppig, jag övar bara på att springa med låg puls ;)

 Dela på Facebook