Ursäkta vad är klockan?

Löpningen rullar på, tackar som frågar. Har tyvärr varken sportsliga framgångar eller kuriösa bakslag att rapportera om. Däremot har jag blivit nöd och tvungen att skaffa en ny klocka. Inte mycket att skriva om säger du men om detta måste jag berätta. Och du har ändå inget att läsa; tidningen är sommartunn och full av praktikanter, dina favoritskribenter har semester och ärligt talat så kommer du aldrig att ta dig igenom den där boken du har börjat på eftersom det i dina skärmar finns så mycket annat som distraherar; bulldogs som kan åka skateboard och japaner som går synkroniserat och allt vad det är. Välbehövligt alltså med en matnyttig hängmattetext att scrolla igenom, speciellt för dig som går i klockköpartankar. Kanske blir det en hel sommarföljetong, för jag ska vara ärlig: det kommer att bli långt. Tiotusen tecken teknik-gnäll om dagen under hela augusti. Blir nog bakom betalvägg i så fall.

Jag har ju varit Tomtom trogen sedan 2015, året då mätningarna så att säga startade och jag köpte min första gps-klocka. Det har känts lite som en fattigmansvariant till klocka vilket ligger helt i linje med min persona. Men, det ska sägas, jag har varit väldigt nöjd med den. Lättnavigerad, enkel att förstå sig på, utan en massa onödigt tjafs. Jag har betat av ett antal olika fysiska exemplar men aldrig velat byta märke eftersom jag har all statistik på Tomtom sports. Jag har liksom sprungit in i en återvändsgränd.

För den trofastheten belönas jag nu med att Tomtom istället gör slut och dumpar mig. Från och med i höst så kommer hemsida och app läggas ner och företaget enbart ägna sig åt annan gps-utrustning. Det är tacken det, för allt jag har gjort. Jag har försökt hålla ihop det här förhållandet i vått och torrt. När armbanden har varit både osköna och gått sönder så har jag stått kvar, som en klippa i stormen. När andra löpare snackat om sina finesser så har jag nöjt mig med the basics, klumpat ihop en massa olika aktiviteter under ”freestyle” eftersom det inte finns så många sporter att välja på. Och så blir jag lämnad för nån ung slinka, en bil-gps!

Den stora frågan: hur blir det med barnen? Alltså alla loggade aktiviteter. Det är ju för deras skull jag har kämpat i alla år. Jag vill ha hela vårdnaden! Tomtom är medgörlig där, det får man ändå säga. Allt går att ladda ner, allt finns där. Från kortaste uppvärmningsjogg till längsta långpass. Morgonrundorna från torpet ner till dasset vid sjön. Distarna, transporterna och intervallerna. Upptäcktsturerna, loppen, lunkarna. I princip varenda steg jag har tagit snabbare än gångtakt finns med, till och med den där gången när jag sprang mellan Södra station och Medborgarplatsen för att hinna med ett tajt tågbyte finns loggat.

Hur kommer min nya partner ställa sig till dessa barn? Kommer dom att välkomnas av en varm och öppen famn eller får dom ett kyligt, styvmoderligt mottagande? Det här är en dealbreaker när jag nu ska in i ett nytt förhållande. Jag gör research. Jag laddar ner appar och skaffar konton hos Garmin, Polar och Suunto. Upptäcker att det finns ännu fler märken men där drar jag gränsen, jag har ju bara en ynka sommar på mig att lösa detta. Det ser mörkt ut när jag ska försöka få över mina 3000 aktiviteter till dessa konton. Suunto har ingen webbsida, bara app, och Polar kan bara importera enstaka rutter. Men hos Garmin går det. I teorin. I praktiken strular det när jag tar för många filer åt gången. Allt kommer inte med, det loggas fel, statistiken fuckas upp. Det kommer att ta en evighet. Men så upptäcker jag att det finns appar för det här. Folk har tänkt till. Jag väljer lite på måfå en som heter Rungap. Den synkar all min historik från Tomtom, det tar en halv dag. Sen exporterar jag den datan vidare till andra märkens konton. Tar sin lilla tid men det funkar. Smidigt. Då var det bara att hitta en klocka.

För att göra en jättelång historia lång så valde jag en Garmin Forerunner 935. Det var helt enkelt den jag hittade som det var bäst rabatt på. Fick hem, satte på laddning och började utforska. Noterade att mina rullskidturer sorterades in som cykling. Det skulle jag kunna leva med; jag har hittills ändå inte kunna registrera rullskidor separat och den viktigaste statistiken, antal löpta mil, verkade stämma. Jag utgick från att det skulle gå att logga rullskidor från och med nu eftersom Garmin har en miljard olika sporter att välja bland. Vad sägs om Vinschning på sjön(!), Snöskovandring, Tubing, Pickleball(?), Overland(??), Wingsuitflygning(!), E-sport och Plattformstennis(?)? (OBS! Sanna exempel.) Däremot INTE rullskidor! Skämtar dom? Är även kränkt å min gode vän Freds vägnar eftersom inte ens enhjuling fanns med. Rullskidor är nog min näst vanligaste träningsform och jag känner att jag måste sätta ner foten här. Använda min konsumentmakt. Packar ihop klockan och returnerar den. Lika bra, gillade inte Garmin Connect. För rörigt. Jag kunde enkelt komma åt saker som ”PacePro-tempostrategier” men inte se hur mycket jag sprang förra månaden. Och vad är grejen med att golf har en så framträdande plats? Vad använder ens golfspelare en sportklocka till? Kollar dom pulsen vid en viktig putt? Mäter hur långt golfbilen har kört? Får push-notiser från Dow Jones?

Återstod då Polar och Suunto. Finska märken vad jag förstår. Garmin amerikanskt. Typiskt jänkare att inte känna till rullskidåkning. Jag slår vad om att deras ufon som dom säger sig ha i förvar nånstans i själva verket är skandinaviska rullskidåkare. Är det nån som saknar en skidåkande vän som inte kommit hem från sin usa-resa? Kontakta UD. Nej, både när det gäller klockor och politik så är det bäst att ta rygg på våra grannar i öst, dom vet vad dom gör.

Det blev till slut en Suunto 5 Peak, mest för att jag gillade deras app bäst. Lättnavigerad och clean. Hade bara två krav på själva klockan: att kunna navigera efter en rutt, och möjlighet att byta sport under en aktivitet, typ triathlon eller när man springer ner till sjön för att simma. (Det var säkert fem år sen jag hade haft användning för triathlon-funktion på klockan men man vet ju aldrig hur orsakssambandet ser ut där, kanske hade jag kört mer triathlon om jag haft en klocka med den funktionen?)

Nu ska jag vara försiktig med negativa omdömen så här i början, det är säkert bara jag som är en gammal hund och inte kan lära mig sitta, men jag måste väl få nämna några störningsmoment i alla fall. Till att börja med: Fem knappar. Det är minst två för mycket. Tomtom hade en och det räckte gott. Där kunde jag även lägga handen över skärmen för att t.ex. ta manuella varv (som jag har sett att dom gör i Team Ingebrigtsen (inga jämförelser i övrigt)). Numera får jag fippla rätt på den nedre högra knappen när jag staplar i mål efter en fyrahundring. Bökigt. Man kommer också åt knappar av misstag och irrar bort sig bland menyerna. Jag får högre puls av knappandet än springandet. Men tydligen finns det inte tillräckligt med knappar för att ställa in en intervall på 75 sekunder (som jag tycker att en fyrahundring ska ta). Man får gott nöja sig med 70 eller 80. Uselt upplägg. Autopaus är jag ett fan av men det ska liksom bara ske i det fördolda, man behöver inte som Suunto göra en stor grej av det, låta och ha sig.

På pluskontot då: Klockan försöker inte kommunicera med mig i tid och otid som jag oroade mig för att den skulle göra, allt sånt gick lätt att stänga av. När jag googlade runt såg jag bilder på klockor som frågade saker i stil med: ”Klockan är halv åtta, du kanske ska ta en joggingtur?” Teknik som ska vara smart, bespara mig den. Min telefon frågade mig en gång om jag inte skulle starta en timer på sju minuter nu eftersom jag vanligtvis gör det på morgonen (till äggen). Jag måste ha blivit fruktansvärt arg för den har aldrig gjort om det misstaget igen. Det där Terminator-scenariot känns inte direkt nära förestående. Så till vida allt bara inte är en slug avledningsmanöver från robotarna som ska invagga oss i falsk säkerhet, jag håller den möjligheten öppen. Nej, jag vill inte veta vad klockan anser om min konditionsnivå, återhämtning, utveckling, sömn, intelligenskvot, löneutveckling eller personliga hygien. Den ska bara ta tid och mäta sträcka och hålla käften. Möjligtvis också visa vad klockan är.

Till sist. Jag har fått utstå en del spott och spe för att jag i höstas hade mage att skriva ett inlägg om att fjällöpning kan vara lite överskattat. Jag har nu varit uppe en vända till och får kanske göra en liten pudel för att stryka fjällfolket medhårs. Visst kan det vara lite enahanda där uppe, men det kan så klart också vara alldeles… alldeles underbart!