I förra veckan skrev jag om min kommande träningsvecka som kändes fullt överkomlig men av den blev det just ingenting. Ett endaste futtigt litet pass blev genomfört innan förkylning nummer 2 tog över. Andra förkylningen inom loppet av 3 veckor.
Jag vet inte hur ni andra som springer känner er när det blir ofrivilligt avbrott i löpträningen men jag blir kanske inte alltid det bästa jaget ?
Jag blev låg och nedstämd,stinglig och lättirriterad och bilder från diverse lopp gjorde mig lätt avundsjuk. Många av mina löparvänner gjorde enorma insatser på bland annat Premiärmilen som gick av stapeln i Stockholm och det var såklart jättekul men avundsjukan att inte själv kunna springa var påtaglig.Nåväl man vet ju att man alltid kommer tillbaka och att det känns aningen ljuvare när man får trampa igång igen.
När jag skriver detta så ligger jag i sängen och har den där utmattade,sköna känslan i kroppen som man känner efter en runda. Kvällens runda var inte fjäderlätt men det var inte heller speciellt tung heller. 10 km utan större krusiduller och det kändes lovande efter avbrottet. Helt magiskt att kunna springa i shorts och få chansen att njuta det sista av kvällssolen.
Privat har det mentalt varit en jobbig dag idag då det var på dagen 4 år sedan min mormor begravdes. Hon är en stor del i att jag för 4 år började springa och att jag tog modet till mig att anmäla mig till Midnattsloppet. Vår relation var inte lätt och jag ägnade hela mitt liv åt att springa ifrån henne.Med löpningen känner jag att jag för första gången sprang tillsammans med henne. Det kändes stort att vi fick till det där sista mötet som gav mig en ordentlig kick att bli seriösare i min löpträning och att ha vårt sista möte som en mental morot när det är lite motigt i löpningen är ovärderligt.
Förra veckan skrev jag om löparbössan,ett Facebook-Event som jag varit med och startat som samlar in pengar till personer som behöver sponsring till anmälningsavgiften. Senaste insamlingen ledde till att vi fick in ca över 5000 kr och Nina kund anmäla sig till sitt drömlopp i Grekland vilket gör mig minst lika glad som Nina tror jag.Känslan att kunna bidra till någon annans person dröm blir verklighet är magiskt
För att inte ”jinxa” så skriver jag inget om kommande veckas träning för då håller jag mig kanske frisk
