Aktuellt på dopingfronten 2015

I fjol vid den här tiden gjorde jag en översikt baserad på IAAFs aktuella lista över dopingavstängda eller ” List of athletes currently serving a period of ineligibility as a result of an anti-doping rule violation under IAAF rules”, som den officiellt benämns. Dags igen.

Det mest glädjande på dopingfronten 2015 var väl kanske att Justin Gatlin faktiskt inte vann något i VM i friidrott i Beijing. Eller så var det inte det? Som någon påpekade inför mästerskapet så kunde det bästa vara att han faktiskt sopade rent. Då skulle varumärkesvårdarna på IAAF och huvudsponsorerna verkligen vara tvungna att kavla upp ärmarna och ta itu med problemet. Tyvärr har deras fåfänga gjort att man satt alltför mycket i pant baserat på fläckfriheten hos ett ganska litet antal individer. Stora profiler med högt marknadsföringsvärde som begått dopingbrott har fått sina straff förkortade på ett i flera fall chockerande sätt och sedan välkomnats tillbaka till strålkastarljuset som om ingenting hade hänt. Sanning och konsekvens? Kanske varken eller? Mer om det längre ner. Först topplistan.

…och det traditionella cirkeldiagrammet på totalen:

På listan höjer man sannerligen på ögonbrynen när man ser Sverige på plats 10 (!) på denna skamliga lista! Vad döljer sig bakom den siffran? Här är de svenskar som avtjänar straff för dopingbrott mot IAAFs regler:

Mig veterligen är det bara gångaren Andreas Gustafsson som är en ”vanlig” friidrottare. Övriga är obekanta för mig. Kan det vara tränande som tillhörde någon gymklubb som är medlem i Svenska Friidrottsförbundet? Friskis & Svettis har t ex varit väldigt konsekventa i att utesluta dopade idrottare ur sin klubb. Glädjande är att inga nya har tillkommit under 2015. Men viss eftersläpning måste det vara, annars borde ytterligare några på denna lista ha varit med redan förra hösten.

Ryssland är dock fortfarande ohotad etta. Dopingfusket verkar sitta djupt i väggarna där. Indien har förstärkt sin position och hoppat upp som näst mest dopade nation, fortfarande utan synbar payback på arenorna. Turkiet har ramlat ner och har 30 färre dopingavstängda än i fjol, vilket kan tyda på att man försöker lära av misstagen. Tyvärr är 13 fortfarande tillräckligt för att ge en femteplats. Dessutom har de numera ökända kvinnliga friidrottsprofilerna Alptekin och Yanit tillkommit. Dopingkulturen lever m a o kvar i Turkiet.

Marocko har seglat upp på en vanhedrande bronsplats bland skurkländerna. Här är, inte helt överraskande, förekomsten av EPO mer utbredd. Kända dopingförbrytare är t ex Mariem Selsouli, Halima Hachlaf och Ahmed Mainy.

Kenya har avancerat, tyvärr även på denna lista. Mest kända dopingavstängda friidrottare är nog EPO-dömda marathonlöparen Rita Jeptoo. Än så länge är det dock inte så mycket EPO, utan mest anabola steroider bland de dömda kenyanerna.

Utöver dessa döljer sig en del enskilda namn som förtjänar att skämmas:

(Mikhnevich, Mullings och Uslu är livstidsavstängda).

Åter till Gatlin. Vissa menar att Gatlin förtjänar uppskattning i sin återkomst efter avtjänat straff, att han förtjänar en andra chans. Det tycker inte jag, av flera skäl. För det första är det inte en andra chans han har fått, utan en tredje. Utgångsläget är att alla idrottare känner till reglerna och vad som är fusk, även vad gäller doping. Minsta barn känner igen ett fusk. Barn sätter ofta upp egna regler för sina lekar, vare sig det gäller rollspel, hopprep eller kurragömma och de är väldigt bra på att känna igen fusk. Första gången Gatlin åkte dit var det för det amfetamin han fick mot sin ADHD. Det var 2001 och Gatlin var 19 år. Han fick 2 års avstängning, vilket sänktes till 1 år efter överklagan. En händelse som påverkat Gatlin starkt, enligt honom själv.

”Den erfarenheten gjorde mig ännu mer uppmärksam att inte komma i kontakt med några som helst förbjudna medel, för det skulle betyda livstids avstängning från sporten som jag älskar” ”Det går inte ihop med min personlighet att fuska”, säger han.(ur Expressen 2006-07-29)

Tydligen var inte det uttalandet helt sanningsenligt, för 2006 åkte han dit igen, denna gång för bruk av testosteron. Han skulle ha fått 8 års avstängning, i praktiken livstid, men fick återigen straffet sänkt efter överklagan, denna gång till 4 år, vilket möjliggjorde en comeback 2010 och framåt. Så varför ska han inte välkomnas tillbaka till friidrotten? Har han inte förtjänat sin plats i rampljuset igen efter avtjänat straff? Nej, inte fullt ut, menar jag. En vanlig brottsling kommer ut till samhället igen efter avtjänat straff, förhoppningsvis även med en viss ånger och en vilja att fortsätta sitt liv på ett hederligt sätt och bidra i samhället. Men en fd bankrånare får knappast jobb i kassan och en pedofil får inte anställning på dagis.

Förstagångsförbrytare brukar få visst överseende. Den andra domen har dock helt enkelt visat att idrottaren, i detta fall Gatlin, inte har lärt sig något av sin andra chans och därför inte bör tillåtas att tävla mer. Om vi tillämpar denna konsekvens så drabbar det Gatlin och andra återfallsdopare. Om vi inte tillämpar den drabbar det hela friidrotten och framför allt alla rena friidrottare, som strävar efter rent spel och dopingfri idrott – det som vi alla vill ska råda! Anmärkningsvärt är också att Gatlin inte visat någon som helst ånger eller skuldmedvetenhet mot sina medtävlare eller mot sporten och inte (mig veterligen) bett om ursäkt. Nike har dessutom haft den dåliga smaken att genom honom ett guldkantat sponsorkontrakt! Jag kan ärligt säga att jag tänker på det varje gång jag handlar kläder och skor och det ger mig anledning att välja andra märken. Dagens stjärnor är inte minst förebilder till aktiva barn och ungdomar. Vilka slutsatser vill vi att de ska dra? Att rent spel gäller eller att fusk lönar sig? Att erbjuda Gatlin möjligheten att blir IAAF Athlete of the year är ungefär som att erbjuda Saudiarabien orförandeskapet för FNs kommission för mänskliga rättigheter. Eller, vänta nu…