0,00 SEK

Du har inga produkter i varukorgen.

Hem Blogginlägg Gunnar Durén Återhämtning – löparens tetris

Återhämtning – löparens tetris

300px-Tetrominoes_IJLO_STZ_Worlds_svg

Tetris känner du till va? Ja, om du inte gör det, så beror det kanske på att du till skillnad från mig inte är veteran i M50-klassen och född på 1960-talet. Tetris, som gavs ut 1984, är ett av de klassiska dator- och TV-spelen. Så här beskrivs det i Svenska Wikipedia:

’Tetris’ syftar på att alla block i spelet är uppbyggda av fyra rutor. Det finns sju möjliga, sammanhängande figurer som består av fyra rutor vardera. Dessa kallas ofta för ”I”, ”T”, ”O”, ”L”, ”J”, ”S” och ”Z”.

Dessa block dyker slumpvis upp på övre delen av skärmen, och kan styras och vändas då blocket sakta åker nedåt i ett spelfält som är 10 rutor brett och 20 rutor högt. Blocken staplas på varandra, och då en hel vågrät rad var som helst i höjdleden är täckt med rutor försvinner raden, ovanstående rader åker då ned till motsvarande position och spelaren får poäng.

När spelaren tagit bort ett visst antal rader ökar svårighetsnivån en grad. Detta medför att blocken faller fortare.

Vidare står det också:

Spelet är ett olösligt, matematiskt problem.”

För mig finns många likheter mellan återhämtning efter träningspass och hanteringen av de nerdimpande klossarna. När spelet börjar är allt lugnt. Tempot är lågt och man har gott om tid att hantera figurerna, vända och vrida på dem och neutralisera dem genom att pussla ihop kompletta rader. Så småningom ökar takten och man får rationalisera och optimera, så att man hinner med allt. Efter en stund kommer figurerna så tätt och komplicerat att strategin och taktiken får stryka på foten. På slutet går det så fort att man helt enkelt inne hinner med. Allt hamnar huller om buller, utan kontroll. Till sist är lådan full och spelet är slut.

Det där sistnämnda läget har de flesta av oss varit i någon gång, även när det gäller återhämtning. Överansträngningar, skavanker och skador är ofrånkomliga följdeffekter av perioder då inte kroppen hinner med att tillgodogöra sig den träning vi utsätter den för. Hur mycket träning vi kan klara beror på flera faktorer, fysiologiska och mentala, genetiska och sociala. En del kan vi påverka och andra kan vi helt enkelt bara förhålla oss till. En av de sistnämnda är ålder.

Som barn längtar man efter nästa födelsedag som efter julafton. Att bli äldre rymmer möjligheter till självständighet, frihet, erkännande och förmågor förbehållna de vuxna. Vid någon punkt övergår födelsedagarna till att först bli neutrala uppräkningar, därefter ett evigt och motvilligt devalverande av ens egna fysiska förutsättningar.

Låt mig först och främst göra klart att träning alltid lönar sig. Det är inte så att man inte kan åstadkomma fantastiska saker med sin kropp även vid hög ålder, långt därifrån – det är jag den förste att skriva under på, efter tio år inom veteranfriidrotten som deltagare och hänförd åskådare. Men för varje år ökar de negativa effekterna av åldrandets processer och vi måste ta med det i beräkningarna för att ge oss själva tillräcklig återhämtning efter den träning vi utsätter kroppen för.

Pete Magill, amerikan som är en legend inom långlöpningen på veteransidan och bl a har gjort 15:01 på 5 km landsväg och 31:11 på 10 km som 50-åring, har skrivit en rad artiklar för Competitor Running på temat ”Fast after 40”. En av de mest intressanta handlar om återhämtning efter träning vid åldrar över 40 år. Magill delar upp återhämtningen i tre aspekter: efter intervaller, efter träningspass och efter tävling. Den förstnämnda är ju inte så kontroversiell: ju högre fart, desto längre vila för att återställa löpförmågan inför nästa intervall. De andra två är desto mer relevanta i åldersperspektivet. Magill menar att såväl träningsstatus (level of fitness) som ålder påverkar behovet av återhämtning. Ju lägre träningsstatus och ju högre ålder, desto mer återhämtning krävs efter de hårda träningspassen. ”Distance runs performed at a conversational pace recruit fewer muscle fibers and split fuel use between carbohydrates and fats; therefore tissue repair and topping off your glycogen (carb) tank requires no more than a day. Repetitions, tempo, progression runs, plyometrics and other hard workouts are a different story. They cause substantial muscle fiber and connective tissue damage, deplete hormones and neurotransmitters, and drain glycogen stores. Most masters runners will need three or more days for recovery”. Tävling kräver ytterligare återhämtning. Med tumregeln cirka en dags återhämtning per sprungen kilometer för distanser från 5 km och uppåt får man en indikation på att kroppen kan behöva så mycket som 4-5 veckor utan kvalitetspass för att återhämta sig efter ett marathonlopp. Sammantaget gav detta mig en tankeställare.

Jag har på sistone upptäckt att jag, trots närmast optimal återhämtning, inte riktigt mäktat med att återhämta mig efter tuffa träningspass. Nyckelmuskelgrupperna i löpmaskineriet har ibland kvardröjande stelhet och ömhet vid start av nästa pass, energin har inte blivit helt återställd, vilket gjort löpsteget mindre effektivt och jag har behövt idrottsmassage och naprapatens hjälp att återställa fysiska obalanser allt oftare.

När jag nu betraktar mitt vanliga träningsprogram, så kan jag också se att på fyra av veckans sex träningspass har jag kvalitetsinslag av olika karaktär: backintervaller/plyometrics, tempo, banintervaller respektive fartlek/långintervaller. Mina distanspass går heller inte alltid så långsamt som de borde. Sammantaget gör det att den veckovisa träningsmängden är precis på gränsen för vad min kropp klarar av att tillgodogöra sig, ibland över gränsen. Ibland hinner kroppen inte med att återhämta sig, vilket ger bristande energi vid vissa pass och ömma muskler i behov av behandling.

Kan det t o m vara så att jag skulle kunna utvecklas bättre genom att träna något mindre? Jag ska i alla fall till att börja med minska antalet kvalitetspass från fyra till tre och hålla ner farten på distanspassen. På det sättet kanske jag kan skruva ner nivån i mitt virtuella återhämtningstetris, skaffa mig mer tid att ta hand om de nerdimpande klossarna och återställa kontrollen. Vad kan det leda till? Mission accomplished? High score? Vi får se.

Referenser:

Wikipedia – Tetris

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tetris

Competitor Running – Pete Magill: Fast After 40: Master Your Strength Training

http://running.competitor.com/2014/11/photos/fast-40-master-strength-training_117737

Competitor Running – Pete Magill: Fast After 40: Master Your Recovery

http://running.competitor.com/2014/09/photos/fast-40-master-recovery_113985

Gunnar Durén
Gunnar Durén
Superveteranen Namn: Gunnar Durén. Född: 1963. Familj: Gift med Karin, barnen Joel och Rebecka sedan tidigare. Arbete: IT-tjänsteman på Skatteverket. Klubb: Hässelby SK. Tränare: Johan Engholm. Meriter: Veteran-VM: Guld M45 800 meter inomhus 2012, brons på 3000 meter i samma mästerskap, Guld M50 800 meter utomhus 2013, Guld M50 800 meter och 1500 meter inomhus 2014, 24 VSM-guld. Slagit 29 svenska rekord. Personliga rekord:, 600 m: 1.29,18, 800 m: 1.59,69, 1000 m: 2.38,87, 1500 m: 4.12,11, 1 Mile: 4.34,53, 2000 m: 5.54,31, 3000 m: 9.06,13, 5000 m: 15.49,44, 10000 m: 33.37, Halvmaraton: 1.15,21, Maraton: 2.45,13. Favoritsträcka: 800 meter. Roligaste löparminne: När jag vann guld i veteran-VM på 800 meter. Vill med löpningen: Vara mitt bättre jag.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Föregående artikelSunday – Runday
Nästa artikelWir sind Berliner

AKTUELLT NUMMER

Årets sista utgåva snart till tryck!

0
Ett litet axplock om vad som väntar i nya Spring. Om en vecka trycker vi adresserna på baksidan, är din adress med? Annars är det hög tid..

FÖLJ OSS

8,657FansLike
6,714FollowersFollow
- Annons -

BLOGGAR

”Fint att få uppleva flytet några sekunder”

0
Nyligen var jag på Stockholms Stadion för reportage med långlöparraketen Carolina Wikström. Förnuftet sa en sak, men som vanligt kunde jag inte hålla mig...

Racerapport MLM Maraton

November drain

60 minuter glädje…

Träning på tv

- Annons-

PODCAST

X
X