Någon från publiken skriker "36! under 36!". Jag förstår inte alls, 36m kvar? Benen är bara mjölksyra och andningen helt förstörd när sista 100m avverkas i allt annat än en graciös stil. Jag får en smärre chock när jag i vanlig ordning stannar min klockan när jag passerar mållinjen. 36:00

”Riktigt bra pass! Kände mig stark från början till slut och nytt PB idag. Bra jobbat alla!” Jag blir riktigt provocerad när jag ser raderna dyka upp i min facebook-feed. Jag sitter hemma och är sjuk när de andra är ute och krossar intervallpass. Men det är inte för att jag inte kan springa som jag blir provocerad. Varför blir jag då förbannad? Jo, var är tiderna? TIDERNA?!?

Jag får i princip upp vagnen på ett hjul när jag påbörjar en 400m långsprint och när det är 200m kvar ser jag klockan ticka upp mot 40. Jag ger ifrån mig ett primalskrik och ökar. Priset som årets bästa pappa kunde jag härmed kasta ut genom fönstret.

Varför ska man skämmas över att få gubbstryk? Man borde inspireras av det. Tänk själv känslan av att som 50-åring dra ifrån löpare halva ens ålder. Vilken kick.

Folk stirrade på den lönnfeta, skäggiga och ålderskrisande killen som la upp "FÅ DRÖMMUSKLERNA PÅ 8 VECKOR!" på bandet. Snyggt.