Äventyr och framgång

Andreas Åhwall  

I helgen var jag och tre löparkamrater från Linköping i Holland på ett riktigt äventyr. Tillsammans var vi inbjudna att delta i världens största löparstafett Batavierenrace med nära trehundrafemtio lag och över 8 500 deltagare. Loppet som går mellan Univeristy Nijmegen och University of Twente i Enschede är 175km långt och uppdelat på 25 sträckor som alla löps av studenter.

Vi var inbjudna att tillsammans med studenter från en rad sammarbets- universitet i Norge, Danmark, Polen, Ryssland och flera andra europeiska länder bilda ett gemensamt lag. Vi visste inte riktigt vad vi hade att förvänta oss av helgen, men vi anade att vi skulle tillhöra de bättre löparna i laget och kanske också i hela stafetten. I samband med stafetten anordnas nämligen även en av Europas största studentfester och det var på denna många av deltagarna hade sitt huvudsakliga sitt fokus.

Jag, Fredrik Johansson, Linus Rosdahl och Frida Michold var dock på plats för att springa fort, och det var precis vad vi gjorde också. Frida var tvåa på sin sträcka, medan Fredrik och Linus båda tog hem övertygande segrar. Eftersom vårt lag var mycket blandat, med allt från LiU:s elitlöpare ned till de allra långsammaste löparna med strax över 6min/km-tempo, var vi dock långt från tätstriden då det drog ihop sig till min slutsträcka.

För att göra denna mer publikvänlig var det emellertid gemensam omstart som gällde, vilket innebar att den sista sträckan var som vilket lopp som helst. Roligt och inspirerande för mig, då jag var enormt taggad på att få tävla igen och skörda frukten av den senaste tidens mycket lyckade träning. 7,6km flack asfalt skulle vi alla springa, men efter att ha avverkat den första kilometern på 2.47min var jag tämligen ensam i täten. Det ursinniga tempot i denna optimistiska och något överladdade öppning kunde jag naturligtvis inte bibehålla loppet igenom, men med 2.59min, 3.04min, 3.04min, 3.02min, 2.58min, 3.03min, samt avslutande 600m i 2.44min/km-tempo, gick jag i mål på 22.32min med en snitthastighet precis under 2.58min/km. Snabbare än mitt 10 000m-pers alltså och faktiskt ett av mina bästa lopp någonsin. Långt bättre än vad jag hade vågat tro på innan helgen, äntligen är formen tillbaka!

Att jag som överlägsen segrare fick springa i mål på universitetetsarenan inför tusentals högljudda studenter, ackompanjerade av ett trettiotal motorcyklar som gjorde sitt bästa för att överrösta dem, och sedan mottaga en segerstatyett vid prisceremonin i ett av de enorma festivaltälten gjorde ju inte upplevelsen sämre. Så kan man också uppleva Hollands största studentfest!

Att hoppa över festen, försöka erhålla så mycket sömn som möjligt i de kylslagna enmanstälten, börja söndagen med en tidig 25km långdistanstur på landsbygden och sedan spendera några timmar i Amsterdam innan hemresan gjorde helgen i Holland till en riktigt angenäm upplevelse. Det var en perfekt kombination av framgång och upplevelser. Själva definitionen av #löparlivet när det är som bäst!

27e apr (2)Så skönt att vara tillbaka i segrarpositionen igen!27e apr (3)Eggar publiken att låta mer. Som om det vore möjligt…27e apr (4)Nöjd efter ett av mina snabbaste lopp någonsin!27e apr (6)Linköping Universitets bidrag till ECIU-laget.27e apr (5)Vårt hem under helgen, tillika platsen för Hollands största studentfest.27e apr (1)Sightseeing och en välförtjänt avkopplande söndag i Amsterdam.

 

 

 

 Dela på Facebook