Frida Lundén, FK Studenterna, gillar Trosa Stadslopp och tog på fredagskvällen tredje raka segern.
– Det här loppet var ett skönt kvitto att jag är på rätt väg igen. Det har varit ganska tungt efter Stockholm Marathon, sa Frida i det organiserade kaoset efter målgången.
I Asics Stockholm Marathon bröt hon efter 22 kilometer.
– Jag mådde inte bra och frös rejält. Sedan dess har jag varit mer eller mindre stel i lederna. Men nu börjar det släppa och ikväll kändes det riktigt bra att springa, även om jag inte orkade trycka på ordentligt de sista två-tre kilometerna.
Det behövde hon inte.
Segerkransen var ändå säkert placerad runt Frida Lundéns hals. För tredje gången på lika många år. Det finns bara en kvinnlig löpare som mäktat med den bedriften under loppets 29-åriga historia. En viss Evy Palm vann Trosa Stadslopp åren 1989, 1990 och 1991.
– En skön känsla. Jag trivs verkligen här med all publik och atmosfären, sa Frida som klockades för tiden 30.48 som ohotad etta.
Tvåa i mål blev Louise Wiker, Hässelby SK, som arbetade sig upp i resultatlistan under andra delen av de 8,9 kilometerna. I mål blev det 31.32.
– Jag är inte riktigt van vid de här snabba loppen och fick några perioder i loppet när jag blev trött. Men med 500 meter kvar så kunde jag utmana Cecilia (trean Cecilia Kleist) och avgöra, sa Louise som inte fick en biljett till friidrotts-VM och maratondistansen trots att hon klarat kvalificeringstiden och är bland de tre snabbaste svenskorna med 2.40,43 från Sevilla i februari.
– Jag försöker att inte tänka så mycket på det. Men visst känns det konstigt och jag tycker inte att de förklaringar jag har fått håller. Hade jag vetat om att det var två lopp under kvalificeringstiden som gällde så hade jag planerat säsongen annorlunda. Eller att en tid i Stockholm Marathon värderas fyra minuter snabbare för att det är dåligt väder.
Trea i mål slutade IK Akeles Cecilia Kleist med 31.38.
– Skönt att få ett bättre lopp än det i Eskilstuna där jag tog slut efter två kilometer, sammanfattade Cecilia.
Emily Ottestig, Stina Pettersson och Maria Sundvall myste i målområdet.
– Ett jätteroligt lopp. Det här kommer vi att göra om igen, utropade Emily och fick direkt medhåll från sina löpande kompisar.
