Intervju med Kim Andersson

0
782
Hej Kim!
Igår gick Uppsala Marathon som du gjorde en kanoninsats på och lyckades vinna, stort grattis till det och berätta lite om loppet.


Tack så mycket! Jag fick ett infall och ville undersöka vad kroppen kunde åstadkomma utan specifik träning på den här mytomspunna distansen. Jag har tidigare bara sprungit Växjö
marathon, så det var kul med en mer händelserik bana, även om den var betydligt svårare att hålla fart på (låt oss aldrig glömma den där lerstigen vid Hågadalen eller de glashala spängerna längs Vårdsätra strandpromenad). Större delen av loppet sprang jag ensam, men jag hade bra draghjälp och sällskap av Anders Fransson längs Fyrisån. Fick även mycket energi av andra deltagare som jag mötte efter vändpunkten borta vid Gamla Uppsala, och utan den peppenhade jag nog inte klarat mig. När Molle Olson dök upp på cykel bredvid mig med 2km kvar och skrek att jag skulle öka så visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Trappan upp till målet på slottet var en fin avslutning för trötta ben.

Kim på Lidingöloppet. Foto: Taggad AB

Vi pratade lite under den första kilometern innan du stack och målet var då ca 2:35 och sen gör du 2:31:54, guldben för dagen eller?

Ja, men precis, det var trevligt! Jag tror inte jag hade bestämt mig helt om jag ska vara ärlig. 2:35 hade nog varit en smartare taktik som jag förmodligen hade kunnat hålla ihop ganska snyggt, men jag gillar också att spänna bågen. Så det blev junioröppning och party i drygt tre mil och sedan dödsdans sista biten där jag fick gräva väldigt djupt. Guldbenvetetusan, men jag hade ”bra marginal” när det väl började gå utför…

Vad hade du för energiupplägg innan och under loppet?

Rågade portioner pastasallad dagarna innan men lejonparten av kolhydraterna intogs i flytande form. På morgonen blev det ljust bröd med jordnötssmör och banan, kaffe samt sportdryck. Koffeinshot strax innan start. Det var ganska långt mellan vätskedepåerna på loppet så jag hade med mig ett par deciliter starkblandad sportdryck samt fem energigels som jag skulle sätta i mig mellan. Jag brukar sällan få till rätt antal gram per timme, men brukar tänka ”aim small, miss small”.

Hur har 2021 gått i övrigt tycker du?

Om jag bortser från två månaders löpvila i våras på grund av en knorrande hälsena så har det varit en riktigt bra säsong. Blandad träning med mycket cykling och simning samt en successiv återuppbyggnad av löpbenen har gett fin utdelning under sensommaren och framförallt hösten med sänkning av personbästan på i princip alla distanser. Roligast var Lidingöloppet på 1:52:18 och mest förvånande var Å-stadsloppet på 1:11:56.

Vad händer nu då, är det slut för säsongen eller?

Ja, nu får det vara nog. Blir det nåt mer lopp så blir det inte förrän Sylvesterloppet i Nora på nyårsafton. Det är en rolig tillställning med en riktigt tuff undulerande bana. Jag har några tydliga mål för 2022 som kräver ”jobb” men fram till årsskiftet så kommer nog träningen bli enbart luststyrd.

Tackar för dina svar och lycka till nästa år!

 

 

 

 

 

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här