Du sitter där och ser ditt 2017 starta på fel sätt mot hur du tänkt. Eller fel och fel. Men annorlunda. Och ja, annorlunda på fel sätt. Säkert fler som känner igen sig. Det här med att livet ger dig citroner. Och då är det ju upp till dig vad du gör med dem. Citronerna alltså. ”Lemonade!” är det som det engelska uttrycket handlar om. ”When life gives you lemons make lemonade.” Men jag gör ingen saft. Jag gör som Runnercrate uttrycker det på sitt Instagram-konto.
Ut med dig, Marie! Och spring!
Och ja, hade det inte varit för mina oaser i löparskorna under de här första dagarna av 2017 hade det varit svårt att hålla kylan i huvudet, tankarna klara och nattsömnen god. Och OK då, när det var under -10, som är min gräns för löpning, blev det såhär.
Men känslan densamma. Innan: Lite hopplöshet och virrvarr i skallen. Efteråt: En klarare och smartare ingång på allt som bara snurrade tidigare.
Jag vet att fler känner igen sig i det här. Att det är fler som kör terapi i löparskorna. Fantastiskt, tycker jag! Magi, nästan. Och något jag är väldigt tacksam över.
#älskalöpning har jag som standard på mina Instagram-inlägg och #löparglädje och annat som låter kul. Men nu i början av 2017 har jag på riktigt fattat att jag verkligen älskar löpning och vad den gör med mig.
Så! Mitt bland alla mina citroner, som jag fortfarande sitter med, ville jag få till denna korta hyllning till min kära löpning. Och nästa inlägg kommer förhoppningsvis handla mindre om citroner och mer om den här tjejen och hennes roliga och viktiga planer för löpningen under 2017.
Tjejen som springer i solen i bergen alltså.
Ja, jag ska snart till mina vulkanberg och springa igen och ja, jag har bestämt mig för att ta mig an Haría Extreme Maratón på Lanzarote igen och ja, jag kommer då springa för välgörenhet igen.
Vi hörs! Och just ja, gott nytt år 2017 också. Inte alla som fått citroner, hoppas jag.
//Marie
