OMSTART! NYSTART!

0
336

Fantastiskt att vara tillbaka! Både här i min blogg LÖPARGLÄDJE och i löpningen. Äntligen! Och nu vågar jag skriva att jag är tillbaka –  utan att känna att det är för tidigt. För nu känner jag att det är stabilt. Jag kommer att kunna fortsätta att springa mina älskade, minst sju, mil i veckan. Kroppen är där igen.

Varför jag varit borta? Varför jag inte sprungit ett lopp sedan HÖSTRUSKET MARATON 2019? Varför jag bara varit en halv människa ett bra tag? För att jag fick ordet ”Löpförbud” uttalat till mig av en läkare i mars 2020. När du lever med löpningen varje dag och det är just löpningen som du mår bra av – både fysiskt och mentalt; då är det ordet obeskrivligt hårt att få. Jag lydde under ett drygt år. Jag slutade med det jag älskar. Det var vidrigt och jag blev inte ett dugg bättre heller. Att det inte alls var rätt för mig och min kropp att helt sluta springa på grund av diagnosen ”diskbråck i nacken” visade sig nämligen väldigt tydligt. När jag slutade att lyda, med andra ord. När jag började springa igen. Det var då det visade sig. Att löpningen, tvärtom, var min medicin.

Jag kommer skriva mer om det i nästa inlägg och om vad jag lärt mig på vägen genom det här. Om lite av det jag varit med om under de senaste två åren. Kanske kan jag bidra med något till någon annan?

Nu tänkte jag nämligen ha en mer positiv ton.

För den 29 januari – förra lördagen – stod jag där igen; i ett lopp med nummerlapp. Stockholm Winter Run 5 km. Mitt första lopp 2022, men inte mitt sista. (Premiärmilen nästa, sedan Stockholm Halvmaraton och sedan Stockholm Marathon – sedan får vi se…)

Det var halt och det var regnigt och det var mörkt. Men Skansen var så upplyst som den kunde vara och glädjen i luften över att vara i lopp-sammanhang efter allt med Corona var tydlig. Det här loppet är också verkligen som det beskrivs; en upplevelse i ljus. Jag sprang nu inte alls med tanke på tid eller prestation, utan bara för att det var härligt att återigen vara tillbaka som ”Löpar-Marie” och då gick det också att verkligen ta in allt som funktionärer och eldkonstnärer bidragit med till stämning och guldkant för loppet. (Att sedan ändå landa in på 28 minuter och att vara 35/329 i Kvinnor 5 km; det gjorde att jag fick lite energi i det här med tider också- ska jag kanske satsa på att kunna ta maran i juni på 4 timmar? Sådan är jag. Börjar direkt på första loppet så lite tankefrön om sådant jag haft som mål tidigare. Innan uppehållet.)

Jag ska inte bli långrandig nu i mitt första blogginlägg på länge, men jag vill verkligen slå ett slag för dessa Winter Run-lopp. Det är något visst med kylan och mörkret och isiga vägar. Det är något visst med lopp som inte profilerar sig med ”snabblöpt bana” utan snarare ”ha broddar och pannlampa”.

Tack löpningen, tack Winter Run och tack Magasin Spring! Den senare dels för att jag får fortsätta att skriva i den här bloggen, trots att jag haft mitt uppehåll, dels för att den fanns där under hela min tid med det vidriga ”löpförbudet”. Jag har haft kvar min prenumeration, jag har läst bloggarna, jag har bläddrat i tidningen och som jag längtat tillbaka. Och nu är jag som sagt tillbaka. Jag börjar känna mig som en hel människa igen.

Vi hörs snart igen! Nu ska det inte dröja år mellan inläggen. Tack för att du läst. Massa löparenergi och löparglädje från mig som återigen springer minst en mil om dagen. Och är så lycklig för det!

Marie

 

Föregående artikelEfter regn kommer s…nö
Nästa artikelMagiska prestationer!
Löparglädje Namn: Marie Wallin Född: 1977 Arbete: Jurist Bor: Stockholm Klubb: Klubblös just nu, förutom SPRINGKLUBBEN såklart! Tränare: Hobbylöpare, men tackar min PT Ferdi Ilkson för att han får mig att använda kroppen rätt generellt och löpteknikspecialisten Fredrik Zillén för att han får mig att använda kroppen rätt i löpning. Favoritsträcka: 21 km, och alltid i någon form av terräng. Roligaste löparminne: Tre stycken! 1) När jag kom 2:a i 10 km bergstrail på Fuerteventura, september 2015, 2) När jag genomförde mitt första bergsmaraton på Lanzarote, november 2016, 3) När jag fixade ULTRAVasan 45 km, augusti 2017. Vill med löpningen: Ha fortsatt roligt, aldrig ha ont och hela tiden utveckla min trailteknik. Ser fram emot: Att få fortsätta springa varje dag. Vardagslöpning, alltså.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här