Klarar man passet?

Tidigare i veckan körde David Nilsson och min kompis, Pablo, ett specifikt maratonpass som ett led i sin träning inför Seville Marathon. Passet är 16k och sedan 15k i mara-fart. Passet är signerat av tränaren Antonio Serrano som själv gjort 2:09 på maran och springs av alla maratonlöpare i hans grupp månaderna innan det tilltänkta loppet.

Pablos mål i Seville är sub 2:13, vilket är den spanska kvaltiden till VM i sommar. Så de farter Pablo hade var 16k på 58min, cirka 3:38 per km och sedan 15k i maratonfart vilket slutade på 47:08, cirka 3:08,5 per km. Den första 16k löps på väg och de avslutande 15k löps på ett konstgräsvarv om 500m, 30varv. Passet löpes allena. För att en viktig komponent i maratonträningen är att springa själv, i sin maratonfart, då man ofta blir ensam stora delar av loppen.

David och jag har diskutera om vi skulle kunnat vara med på detta pass. Hade vi klarat det? Mitt svar är absolut inte. Jag vet inte om jag någonsin skulle ha klarat det passet. Möjligtvis när jag var som bäst tränad för marathon inför Tokyo 2013. Men jag hade nog behövt hjälp sista 15km, det hade inte gått ensam.

Men nu har vi inte som mål att springa lika fort som Pablo på maran, utan målet för många av de svenska maratholöparna är istället att göra sub 2:20. Vad ska de svenska löparna köra passet på för att stämma av formen emot de mål de har? Den första delen går inte riktigt vanlig distansfart. Pablos normala distansfart är strax under 4min. Så de första 16k löps fortare och i en accelererande fart. Så om t.ex. översätter det till Lars Södergård, som är sugen att prova maran och även han sneglar på Seville som sin första prövning på distansen med mål att göra 2:19. Lars normala distansfart är cirka 4:10-4:15. Det innebär att han borde springa de första 16k med en genomsnittsfart på 3:50-3:55. För att sedan köra 15k i den tilltänkta maratonfarten vilket borde vara 3:18,5 per km. Då har han klarat passet utifrån sina förutsättningar.

Frågan är om jag, just nu ens skulle klara av att hänga med Lars om han skulle köra det här passet. Första delen är inget problem. Andra delen skulle nog ha gått när jag var bättre maratontränad, men nu? Tor jag skulle få ge mig efter 10k möjligtvis att jag skulle kunna slita upp till 12k. Men poängen är att det ska finnas lite marginal på ett sådant här pass. Frågan är om Lars klarar det? Det måste han nästan om han ska ha en rimlig chans att klara 2:19!

David Nilsson har lite högre ambitioner. Han vill göra under VM-kval gränsen på maraton som är satt till 2:18. Den mara som han börjat snegla på är Rotterdam Marathon. David måste löpa de första 16k lite fortare typ en genomsnittsfart på 3:45-3:50 och sedan 15k i 3:15-fart.

Nu får man tänka på att detta är träning. Löparna i Antonios grupp springer detta pass flera gånger månaderna inför ett Marathon. Ungefär varannan vecka. Det är dels ett avstämningspass. Men även ett specifikt marathonpass som springs mitt bland alla andra pass. Dvs. man går in i det med lite mer slitna ben än man gör emot ett lopp och man ska komma ut från det med fräschare ben än man gör efter ett lopp. Det är en träningsdag dagen efter också!

Att passet ska löpas igen gör mig väldigt sugen att åka ner till Madrid och hänga på Pablo för att se hur långt jag kan hänga med. Första delen är inget problem men andra! Tror jag kan hänga i cirka 6-7km. Men å andra sidan ska inte jag göra sub 2:13 på maran, utan har andra mål. Men det är kul att fundera på hur länge man skulle kunna hänga på samt att räkna om passet till andra maratontider. För man bör klara det här passet på de tider man sätter upp. Om man ska ha en rimlig chans att sedan klara den tid man satt som mål för själva loppet.

Pablo och tränaren Antonio Serrano, i tisdags, efter ett väl utfört maratonpass!