Kontinuitet! Det är det som behövs om man ska mängdträna. Får man inte kontinuiteten så är det meningslöst. I varje fall blir det jobbigt. För varje avbrott innebär att man måste börja om igen nästan som att börja från början igen. Medeldistansträning är lite mer tacksamt ur denna synvinkel där kan avbrotten generera lätta ben som gör att kommande pass går lättare och snabbare. Avbrott i kontinuiteten är där ibland nödvändigt. Sedan är det i medeldistansträningen mer fokus på vissa nyckelpass under veckan. Resten är mer bara utfyllnadsträning. Men för den som enbart samlar mängd finns det inga nyckelpass. Det är bara den totala mängden som räknas.
Att samla mängd kräver tillvänjning. Det är svårt att starta från noll och gå till hundra på engång, ökningen måste ske succesivt. Jag har inte startat från noll, ändå känns ökningen som en galen acceleration av träningen. Men tiden är knapp och då måste man skynda. Jag trodde det gamla 80-tals uppläget med att bara samla mil genom distansträning skulle vara lätt. Men det har visat sig annorlunda. Efter San Sebastian kändes det bra och jag trodde jag kommit in i uppläget 10km på morgonen 15-25km på kvällen. Men en förkylning bröt kontinuiteten och även om det bara blev två dagar vila så var det som att börja om från noll igen. Efter två 3mila dagar är kroppen fylld av värk och en konstant trötthet vilar över sinnet. Även om jag hållit mängden efter dessa dagar har farten gått ner. Nu är det snarare 5min-fart än 4min-fart. Tankarna på att ge upp och satsa på 1500m indoor istället poppar upp i huvudet. Men jag ska inte ge upp, jag ska i alla fall ge det chansen hela december ut. Men blir det ingen bättring då så vet i fan. Men jag tror kontinuiteten är viktig!
Att jag fått en ny leksak gör inte saken bättre. I San Sebastian så vann jag en sådan där GPS klocka. Först förstod jag ingenting. Första gången jag försökte använda den så lyckades jag inte ens ta tiden med den. Andra gången lyckades jag komma åt någon inställning vilket innebar att jag skulle springa i 5:45-fart. Den rundan vet jag att den är ungefär 9km. men jag vet inte hur länge jag sprang, för det visade inte klockan. Däremot så vet jag att jag var 11min före 5:45. Sedan dess har jag dock lärt mig hur jag ska gå tillväga med klockan. Men jag vet inte om jag litar på den. Eller vill lita på den. På lunchen idag tänkte jag ’att så här fort springer jag väll inte’ och på kvällen tänkte jag att ’så här långsamt kan det väll inte gå’. Jag tror nog att en sådan där GPS klocka ska man bara slå på när man känner att kroppen känns bra och benen är pigga, annars är den nog rätt värdelös och kan ligga kvar hemma i byrolådan.
Jag tycker annars om gamla a grejer. Sådant som man känner sig trygg med. Därför består det mesta av min löparutrustning av rätt gamla grejer. Men däremot skor sliter jag sönder rätt snabbt och måste skaffa nya. Därför är det en stor irritation att skoföretagen alltid ändrar modellerna och det gärna en gång i halvåret. För några veckor sedan så var jag på löparfritiset för att skaffa ett par nya skor. Jag orkar inte hålla på och prova och så jag sa att jag ville samma som sist, ett par Nikeskor som jag var rätt nöjd med. Då kommer Bergstedt upp med några kamouflageskor, jag tänker ’va fan är det där!’. Men det skulle tydligen vara samma modell, bara åretsfärg. Men jag är grymt tveksam, de känns inte riktig som mina gamla blå skor.
Är detta samma skomodell??
De har säkert ändrat något. Det brukar alltid vara så, skoföretagen är ena klåfingriga jävlar. De kan ha en riktigt bra skormodell. Sedan helt plötsligt så går den skon inte att springa i längre. Då massa ändringar med material, form etc. har gjorts för att göra skon bättre och häftigare. Häftigare kanske de blir, men bättre är jag tveksam till. För de som köper löparskor för att promenera på stan i den senaste modellen och de senaste tightsen, för dem spelar det ingen roll. För det klientelet så krävs det en ny färg/modell per halvår. Men för oss som vill springa fort i skorna så spelar färgen ingen roll och ändringar i modellen har det en reell betydelse. Nike t.ex. hade bra skor. Men helt plötsligt hette skorna typ Lunar och gick inte alls att springa i. Själv är jag rätt irriterad på Adidas. De hade, enligt mig, en av de bästa intervall och tävlingskon som gjorts, Adios. Sedan gjorde de om skon, Adios II. Inte alls lika bra, alldeles för hård enligt min mening, men den funkade. Sedan kom Adios boost, vilket inte går att springa i. I alla fall inte bekvämt. Varför gör de så? Nu har jag ingen aning vilken sko jag ska springa min nästa mara i! jävla skit!
En skos utveckling från superb till i stort sätt värdelös!
Jag vet att många löpare är smarta och förutseende och köper upp 5-6 par när de hittar en sko de gillar. Bara för att föregå skoföretagens nyckfulhet. Själv är jag inte speciellt förutseende. Jag börjar planer mitt nästa skoinköp när det blivit hål i tån på de paren jag har. Men då finns det paret jag slitit ut oftast inte kvar på markanden utan ersatts av något oigenkännligt som man inte har någon aning om man kan använda eller ej.
