För snart ett år sedan visade det sig att mitt blodtryck var alltför högt. Sky high skulle det visa sig. Läkaren ville sjukskriva mig ett halvår. Något jag förstås inte höll med om eller heller gjorde.
Vintern 2014/2015 så sprängdes kärl i mina ögon på grund av det höga trycket. Jag förstod inte vad det handlade om och gick till optikern, som inte hittade något fel, Jag satte en svart lapp över ena ögat och tränade vidare. En vecka hade jag gett mig tusan på att köra två pass om dagen under en hel vecka, 14 pass. Helt sjukt så här i efterhand.
Hjärtat hade också växt på grund av att jag haft för högt blodtryck i typ 4-5 år utan att veta om det. En hög arbetsbelastning hade tagit ut sin rätt.
Nu har jag käkat blodtryckssänkande medicin i knappt ett år, försökt ändra kosten så gått det går och också minskat stressen. Det sistnämnda är det svåraste. Att tappa en huvudsponsor till Norrköpings Stadslopp två dagar innan deadline kan få den mest stresståliga att gå upp i varv, eller sorgen över att Magasin Spring inte lyckas locka tillräckligt många läsare och annonsörer för att klara ekonomin. Men bara att veta om risken gör att jag försöker tänka till ett varv extra och inte jaga upp mig. Lättare sagt än gjort, men det går ändå hyfsat. Att arbeta med Norrköpings Stadslopp och Finspångs Stadslopp är oftast ett tacksamt och roligt arbete, med så kallad positiv stress som gör att jag mår bra.
Var på kontroll hos hjärtläkaren för några veckor sedan. Det var ett positivt möte, tack vare medicineringen och ett år med mer normalt blodtryck så har hjärtats storlek gått tillbaka och är på väg mot normaltillstånd igen.
Jag får också träna så mycket jag vill. Även om det kanske inte ska vara absolut maxbelastning varje gång.
Just nu är inte blodtrycket högt, nu är det istället lågt, vilket i och för sig är bättre. Men huvudet snurrar väl mycket ibland, speciellt efter träningspassen. Dags för en kontroll och kanske en justering av styrkan i medicineringen. Det känns som att när jag tränar mycket så sjunker blodtrycket per automatik.
Träningen rullar på och det blir ett och annat lopp ibland. Senast på sexiga Mantorp Park, ett rent misärlopp på grund av den raka motvinden i över en kilometer. Dessutom fick vi motvinden i skallen tre gånger eftersom loppet är ett varvlopp på sammanlagt en mil. Det finns roligare upplevelser. Nu kanske jag inte ska kasta sten i glashus eftersom jag själv är uppfinnare till seedningsloppet på Bråvalla där det också brukar blåsa rejält, men eftersom jag inte hinner springa det loppet så är det Mantorp jag kan relatera till.
Redan i starten känns det sådär när en kille med barnvagn drar iväg och jag inte har en suck att hänga på. Nu rörde det sig om duktige löparen Jonas Schedin, som till och med vunnit seedningsloppet på Mantorp Park. Men det är ändå inte så upplyftande att se den där jävla barnvagnen försvinna i fjärran.
Motvinden är galet tung och kompenseras inte av medvinden på andra sidan. En kastvind får mig nästan att hamna på E4:an. I mål blev det en 20:e plats och 38.49. Egentligen helt okej, vännen och trean Johan Gustafsson hade över en minut långsammare tid jämfört med för två år sedan. Jag var 12 sekunder långsammare än förra året.
I påskhelgen kommer jag att göra en ”David Nilsson”. Tävla och det rejält. På påskdagen blir det ett riktigt bonnlopp i Gryt/Valdemarsvik, distans 5 km och dagen efter funderar jag på Påsksmällen i Enhörna 10 km. Nästa lördag bär det av till Prag och en ny halvmara.
Tips på bandpass som jag körde idag (glöm inte lutningen 2%). Först 2 km uppvärmning i 5-minutersfart (12 km/h). Sedan 5 km där varannan 500-ing löps snabbt och den andra långsamt. Växla så upp till 5 km utan att stanna. För mig går de långsamma i 5 min/km alltså 12 km/h och de snabba i 18 km/h vilket blir 3.20-fart. Utom den sista då jag lyckades pressa upp mig till 19 km/h.
