För några månader sedan bestämde jag och en löparkompis oss för att avsluta säsongen genom att köra ett lopp i London. Hade kanske hellre valt ett varmare klimat men tillgängligheten och det faktum att det finns hyfsat många lopp att välja på där avgjorde det. Till helgen drar vi dit tidigt på lördagen för att på söndagen springa Adidas City Run Fulham och sedan med små marginaler förhoppningsvis hinna med planet hem. Snabba puckar med andra ord men passar oss bra då vi inte ville ta en extra semesterdag mm. Just loppet i helgen är avslutningen på en serie som Adidas kört i London under året och ska ha den snabbaste och plattaste bansträckningen. Kollar man kartan är det dock väldigt många kurvor samt kullersten så vi får se hur snabb den verkligen är.
Målsättningen vacklar från att det är en upplevelse till att försöka gå för nytt landvägspers. Senaste veckorna har dock det lutat mot det första alternativet då jag blev sjuk efter Bålsta kvartsmara och kom inte igång ordentligt förrän förra veckan.
Tiderna på intervallerna har varit ok men känslan är urusel och den fina form jag haft under hösten är som bortblåst, förutom detta är minsta dottern hemma och sjuk, jippi. Det borde införas nån slags egenvabb med karantän för oss totalt medelmåttiga idrottare som ska tävla inom kort. Det pratas för mycket om regeringsbildning och för lite om detta stora problem……..
Så jag börjar med att vara glad om jag kommer iväg och kan stå frisk och hel på startlinjen, sen kan allt hända.
Om någon till svensk ska dit eller redan bor där och ska delta så kom gärna fram o heja, vi är gubbarna i gula och blå dräkter som inte kommer vinna.
