Har du också varit på den där festen eller middagen där du hamnar bredvid några du inte känner? Kanske är det du och din respektive som sitter mitt emot ett annat par och letar lite trevande efter saker att prata om. Ni avverkar allt om var ni bor och var ni jobbar. Barn brukar också vara ett populärt ämne. ”Har ni några?” ”Ja, två flickor, 11 och 14 år gamla.” ”Och ni?” ”Vi har en pojk. Han har precis börjat på förskolan.” Och så vidare.
Sen blir pauserna lite för långa. Mest är det den andra mannen som är tyst. Möjligen är han lite blyg – eller kanske bara ointresserad. Han var ordknapp även när ni pratade om barnen och jobbet och fortsätter att vara ordknapp till dess att du ställer den magiska frågan: ”Är du också löpare?”
”Dr Jekyll har gömt sig och Mr Hyde är på banan.”
Det ljus som nu tänds i hans ögon kan jämföras med flodljuset som tänds på Ullevi en gråtrist höstkväll när spelarna springer ut på gräsmattan. Matchen är i gång! Orden rinner ur honom som vore han en man med dubbla identiteter. Dr Jekyll har gömt sig och Mr Hyde är på banan. Löpteknik. Löptider. Avverkade och inplanerade lopp. Born To Run – har du läst den? Barfotalöpning – är det bra eller dåligt! Och så vidare i en aldrig sinande ström.
Visst är det underbart – det där gemensamma intresset som gör att två främlingar blir bästisar snabbare än Usain Bolt kan springa 200 meter!
Men sen, när ni har pratat löpning under snart en timme, börjar din respektive – och även Mr Hydes respektive – skruva lite på sig. De är inte fullt så intresserade av löpning som ni, och du avläser ett tydligt budskap i din frus ögon: Dags att byta ämne.
En rimlig begäran, tycker du. Det handlar helt enkelt om av vara lyhörd inför omgivningen. Alltså försöker du pensa in på ett annat spår. Det kan vara vad som helst. Nu är ni ju så goda vänner att inget ämne borde vara er främmande. Kvantfysik. Poesi. Tomatodling. Praktisk filosofi. Kungahusets vara eller icke vara. You name it.
”Han springer fort, men är ändå en snigel.”
Men nej – metaforen om flodljus på Ullevi funkar inte längre. Mister Hyde blir åter Dr Jekyll – eller möjligen en snigel.
Jag menar, har du nån gång petat på en snigel som kryper omkring med sitt hus på ryggen? Snabbt som attan gömmer den sig och vägrar titta ut. Ljuset släcks. Gardinerna dras ner. Din nya löparvän deltar inte längre i samtalet, utan stirrar ut i lokalen med blicken fäst på en punkt bara han kan se. Han står redan på startstrecket inför Berlin Marathon 2016. Han springer fort, men är ändå en snigel.
Och härmed borde varningsflaggan vara hissad. Vi som har ett passionerat intresse för löpning – eller tomatodling, för den sakens skull – måste akta oss för att inte falla i nördfällan. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: vi borde ta lärdom av simmaren Mark Spitz – sjufaldig OS-guldvinnare och världsrekordhållare – som under hela sin aktiva karriär gick omkring med en gedigen mustasch.
Varför? undrade omgivningen. Simmare brukar ju avlägsna allt som skapar onödigt friktion och mustaschen kunde betyda en hundradels sekund till hans nackdel, men ändå behöll han sin buske under näsan.
”Det räcker att mustaschen finns för din inre blick.”
Förklaringen var klockren: Är man så djupt inne i sin grej som en elitsimmare, då behöver man påminnas om att det finns en annan värld där ute. Mustaschen hade en symbolisk betydelse – den blev ett skydd mot fanatism och en länk till omvärlden.
I och för sig – har man anlag för fanatism är det bättre att vara en idrottsfanatiker än en politisk sådan, men oavsett vad man sysslar med så borde Mark Spitz vara en förebild. Man behöver inte odla mustasch för den sakens skull (kvinnor har i regel svårt att odla en sådan och själv har jag en skäggväxt så usel att varje försök skulle skrämma omgivningen snarare än att sätta mig i kontakt med den).
Det räcker att mustaschen finns för din inre blick. Ha den i åtanke och samtalet med bordsgrannen på festen kommer att lyckas över all förväntan.
Dålig skäggväxt spelar ingen roll – det räcker att
mustaschen finns för din inre blick. Men vill du gå
”all in” finns Buttericks!
