Med check på UTMB avslutar vi ett kapitel i drömmarnas bok!!

Martins blogg  

Den häftigaste av målgångar! (Livevideo finns på https://www.facebook.com/martin.bengtsson.393 )

Låt oss ta det från början dock!

Jag och Oskar åkte ner redan på söndagen innan mitt lopp då Oskar skulle springa MCC (40 km) på måndagen. Redan då var det väldigt mycket folk i Chamonix med underbart väder. Det kändes helt fantastiskt att vara tillbaka för 3e året i rad. Till skillnad från de 2 första åren hade jag bestämt mig för att inte må dåligt och få problem med magen detta år så jag hade förberett mig med tabletter mot min känsliga mage!

Måndagen kom och jag skulle följa med Oskar runt banan på de platser min buss stannade! Det kändes kul att kunna peppa Oskar som fler ggr gjort samma sak för mig tidigare!

Oskar gjorde sitt första bergslopp och tog det lugnt i början då det är väldigt svårt att veta hur man reagerar på denna höjd och denna typ av terräng. Oskar gick i mål väldigt nöjd vilket är det enda som betyder ngt. Nu fick han dessutom blodad tand och funderar på ngt av de andra loppen under UTMB-veckan.

På onsdagen kom mina andra 2 kompisar, Jens och Krister, som så snällt frågat om de fick följa med även i år och supporta mig runt Mont Blanc!

På fredagen kl 18 var de så dax för start och hela Chamonix hade, som alltid, samlats för att följa starten och resten av loppet.

Jag kände mig ganska lugn faktiskt. Jag hade tränat med Aktivitus under 4 månader mycket fokuserat under våren och jag kände mig i väldigt bra form! Starten gick och äventyret kunde börja. I år hade jag bestämt mig för att ta det väldigt lugnt första dygnet och, om det kändes bra, trycka på lite sista delen. Alt kändes bra och jag njöt atmosfären och av alla människor som stod överallt och hejade. Kroppen kändes bra och in i natten och mörkret flöt det på som planerat! Efter ca 4 mil börjar dock magen strula igen och jag börjar få en del illamående, precis som de 2 tidigare åren vilket kändes väldigt frustrerande! Tabletterna hjälpte inte på det sätt de gjort på lopp hemma och som jag förutsatt! Till skillnad från förra året sänkte jag tempot direkt trots att jag börjat lugnt då jag bestämt mig för att inget skulle stoppa mig från en målgång i år.

När fokus övergått till att bara ta sig i mål träffade jag Sebastian! Vi började prata och efterhand som timmarna gick bestämde vi oss i det tysta att vi skulle köra resten av loppet tillsammans och korsa mållinjen ihop! Rent mentalt var detta väldigt skönt då jag gick ner mig en hel del när magen började strula igen och som synes hade vi väldigt kul tillsammans! :-)

Då alla tidsmål var bortglömda tog vi oss den tid vi kände för på stoppen och tog en del foton för att föreviga detta äventyr! Här står vi på sista toppen innan målgång och njuter av den fantastiska utsikten!

Målgången kom efter 43 timmar och med distans till detta lopp är jag väldigt glad och tacksam för att jag fick uppleva denna målgång! Massor av människor stod och trängdes på gatorna inne i Chamonix och dessa sista 500 m ger fortfarande rysningar när jag tänker på det! Att tiden inte alls var vad jag kalkylerat med spelar ingen roll för på ett lopp som detta kan så mycket hända. Jag är också väldigt tacksam för alla som funnits där och på olika sätt hjälpt mig att slutföra detta äventyr. Min familj såklart som ibland stått tillbaka för att jag skall kunna träna men även mina fina kompisar som följt med mig, peppat mig genom detta! TACK!

Nu har jag lovat familjen att det är slut på denna typ av extremt extrema lopp och äventyr så nästa utmaning blir att lära sig simma för att kunna köra swimrun framöver! Dessutom blir det löplopp där jag kan springa vilket jag eg gillar mycket mer än lopp som UTMB där det blir mycket gå!

Min egen reflektion kring mina magproblem och illamående är att jag troligen har svårt att acklimatisera mig till höjden. Har i efterhand hört ett flertal som har svårt att springa på denna höjd och ofta för problem med framförallt illamående. Tur att man bor kring Sveriges lägsta punkt i så fall! :-)

 

 

 Dela på Facebook