Mitt namn är Mikael Fågelborg och vem jag är har ni redan fått i min intervju, men jag tänkte ändå börja med att ge en något djupare bild av vem jag är. Hur började allt egentligen?
Kärleken till löpning föddes relativt tidigt. Vid 13 års ålder började jag följa med min pappa och tillsammans sprang vi milen i vår älskade slinga.
Vid den här tiden insåg jag inte riktigt hur duktig pappa var. Vi sprang tillsammans för att vi älskade det. Det fanns ingen som helst prestige eller önskan från pappas sida att jag skulle följa hans fotspår och bli en duktig löpare. Detta präglar mig starkt i vad jag tror på och vad jag vill förmedla. Att gå djupare på detta sparar jag dock till ett senare tillfälle.
Efter några år började jag att tävla i lokala lopp som Ystadterrängen, nyårsloppet och Ystads stafettmara. De två förstnämnda kommer jag ihåg av en särskild anledning. Denna anledning heter Christer Jeppsson.
Vi var formmässigt väldigt jämna och det var nästan alltid dagsformen som avgjorde vem som vann. Just den katt- och råttaleken tillförde en extra dimension. Vi låg hela tiden och lurpassade på varandra.
Är det något som jag väntar på så är det just den löparen. Den som tar mig om jag inte tar ut all min kapacitet och vice versa. Den löparen som jag kan leka katt och råtta med. Den som får mig att prestera mitt absolut yttersta. Som hela tiden lurpassar.
Som sig bör så följer nu några bilder från gamla men ack så trevliga lopp. I nästa inlägg kommer jag att berätta om mötet med Ulf Friberg och vad det innebär att springa intervaller på kvalitativt sätt.
- Styltvandring under Vindelälvsloppet.
