0,00 SEK

Du har inga produkter i varukorgen.

Hem Blogginlägg Helena Wallin Min löpning under graviditeten

Min löpning under graviditeten

Nu är jag inne i graviditetsvecka 37 och eftersom jag i princip slutade springa i v31 är fokus på annan träning. Konstigt nog känner jag mig mer motiverad än någonsin till att springa massor med mil, nu när jag inte kan :) Men TRÄNAR – det gör jag, allt möjligt. Jag tänkte berätta lite om hur löpningen sett ut för mig under den här graviditeten (som är min andra). Det första jag vill säga är att alla graviditeter är olika och det kan vara helt normalt att inte kunna springa alls likväl som att vissa kan springa ända fram till förlossningen (det hör dock till ovanligheterna). Det går inte att jämföra sig med andra och inte ens med sig själv. Träning vid graviditet har en mängd positiva effekter och det är inte farligt för fostret att mamman springer eller tränar hårt, sedan är självklart inte alla scenarios beforskade. Det finns två inlägg på min gamla blogg på detta tema och kanske återkommer jag till det igen

(https://trailrunningsweden.se/2017/03/07/graviditet-och-traningsfysiologi-del-1/och https://trailrunningsweden.se/2017/03/11/traning-och-graviditet-del-2/).

Min form var faktiskt bättre än någonsin när blev gravid, åtminstone indikerade träningstiderna det, och bara en vecka innan gjorde jag ett VO2max-test som visade riktigt bra värden för mig.

Den 30 mars ställde jag mig med gott mod på startlinjen till Premiärloppet, som skulle vara en förberedelse för det större målet, Prag halvmaraton, veckan efter. Jag hade återhämtat mig från magsjuka och gjort ett riktigt starkt pass på tisdagen innan. Benen kändes oroväckande sega på uppvärmningen men jag tänkte att jag med lätthet borde slå förra årets tid på 37.50, jag var ju mycket bättre tränad nu. Startskottet gick med första kilometern på 3:43, vilket är ovanligt sakta och det kändes oroväckande jobbigt redan! Sedan gick det bara långsammare och långsammare, det var ett under att jag inte bröt eftersom det kändes som att jag sprang hela loppet i sand, så trögt var det. Lyckades rädda sista kilometern på 3:49 men resultatet 40:18 var faktiskt inte långt under tiden för mitt första millopp. Jag förstod inte riktigt vad som var fel, kanske höll jag på att bli sjuk? Några dagar senare fick jag dock reda på vad orsaken var, vilket jag blev mycket glad över! Eftersom efterföljande löppass kändes mycket sega blev Prag halvmaraton ett ”feel good”-lopp där jag sprang utan klocka på 1.25.

Jag ändrade min träning ganska direkt, vilket berodde på att kroppen sa ifrån och jag klarade inte av att köra riktigt hårda pass. Jag kunde inte ta i med benen tillräckligt för att bli ordentligt andfådd. Därför tappade jag lite motivation till att köra riktigt tuffa pass. Jag la upp min träning helt på känsla. Fram till v19 sprang jag dock lika mycket som under vintern vilket var runt 8 mil/v, men jag märkte direkt att det gick långsammare och intervallpassen blev istället tröskelfart, eller rättare sagt tröskelansträngning eftersom jag varken fokuserade på fart eller puls (min maxpuls är lägre under graviditeten). Jag blev också illamående ibland under löpning och upplevde energibrist på långpass som jag inte brukar känna. Trots detta har jag sprungit flera lopp under graviditeten, det senaste i v25, men det har inte varit för att prestera utan för upplevelsens skull. Jag sprang Söder Runt i v 14 på ca 40 min och tyckte jag höll en rimlig ansträngningsgrad (jag var orolig att jag skulle bli illamående om jag tog i för mycket). På upploppet la jag i en liten spurt i 30-40m vilket dock räckte till att jag skulle tippa över och bli illamående, då blev jag faktiskt lite irriterad på mig själv då det kändes väldigt onödigt. Det har känts lite konstigt att springa lopp utan att tävla, men samtidigt väldigt roligt att uppleva loppen på ett annat sätt! Det har varit dock mentalt varit lite svårt att vänja sig vid att jag känt mig så långsam, det upplevde jag inte på samma sätt under förra graviditeten.

Kom tvåa i Stockholm trail 10 km ca vecka 25.

Från ca v20 kändes det inte lika bra att springa, jag blev kissnödig och fick springa på toa flera gånger under passen, vilket är mycket vanligt. Jag bytte därför ut vissa pass mot annan träning. Jag märkte också att jag inte hade något schvung i löpsteget och hade svårt att öka farten. Dessutom började viktuppgången såklart bidra till att det gick långsammare. Det positiva är att jag känner att jag nu har en bättre förståelse för hur nybörjare känner sig när de börjar springa – hur tungt det faktiskt kan kännas med löpning! Från ca v.24 började jag springa varannan dag p g a besvär från blygdbenet och jag fasade i princip ut löpningen t o m v31 genom att springa kortare och kortare pass. Det var främst trycket nedåt som gjorde att det inte kändes bekvämt att springa. Det som fungerade bäst var att springa uppför medan branta nedförslöpor och löpskolning helt gick bort. Sedan dess har det dock blivit ett par korta återfall med backe på löpband när kroppen känts extra bra :) Har även kört några gånger i Hammarbybacken och Flottsbro då jag gå-joggat sakta uppför och gått nedför.

När man springer under en graviditet (åtminstone under senare halvan) kommer det inte kännas likadant som vanligt. En förändrad tyngdpunkt och minskat magstöd gör att löpsteget kommer förändras. Kissnödighet, bäckensmärta och sammandragningar är sådant många drabbas av dessutom. Som van löpare tror jag inte det är så svårt att känna vad som är OK och vad som inte är OK. Vid bäckensmärta (i blygdbenet/symfys i mitt fall) har jag avbrutit. Sammandragningar har jag aldrig känt av. Men det var främst ett diffust tryck nedåt magen och bäckenbotten som gjorde att det inte kändes bra att fortsätta springa. Jag har dock inte totalt sett dragit ned på träningen utan tränar ungefär lika mycket som tidigare med low impact-träning. Visst saknar jag löpningen jättemycket men jag vet att det kommer dröja länge till innan jag kan bege mig ut på en ordentlig löptur så det är bara att gilla läget!

Löpning runt v29. Känner mig inte så graciös i löpsteget längre.

 

 

Profilbild
Helena Wallin
Jag är en äventyrslysten småbarnsmamma och läkare/forskare som alltid har ett par löpskor nedpackade. Drömmer om att bli bergslöpare för att kunna springa i vackra miljöer men väljer hellre löpband än inget alls. Är grymt fascinerad av hur träning och ff a löpning påverkar kroppen. Bor: Älvsjö. Ålder: 38 Klubb: Huddinge AIS Favoritsträcka: Milen Mål med löpningen: Att kunna springa mer, längre och snabbare samt att få uppleva nya miljöer via löpning.

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Föregående artikelRacerapport Bålsta halvmarathon
Nästa artikelHej Löpare!

AKTUELLT NUMMER

Årets sista utgåva snart till tryck!

0
Ett litet axplock om vad som väntar i nya Spring. Om en vecka trycker vi adresserna på baksidan, är din adress med? Annars är det hög tid..

FÖLJ OSS

8,658FansLike
6,714FollowersFollow
- Annons -

BLOGGAR

”Fint att få uppleva flytet några sekunder”

0
Nyligen var jag på Stockholms Stadion för reportage med långlöparraketen Carolina Wikström. Förnuftet sa en sak, men som vanligt kunde jag inte hålla mig...

Racerapport MLM Maraton

November drain

60 minuter glädje…

Träning på tv

- Annons-

PODCAST

X
X