När den vi älskar blir sjuk!

Kommer det sällan planerat utan som en blixt från klar himmel. I detta fallet en himmel så vacker att de gör ont, på en plats så vacker att man blir förälskad och lugn!

Kärleken till min hund är obeskrivlig . Jag gör vad som helst för att hunden skall må bra precis som hon gör allt för mig tillbaka .  En hundägare känner sin hund och vet när något inte stämmer. Kemin mellan hunden och ägaren är  otroligt stark och det kan man endast förstå om man har erfarenhet av detta själv. Min Selma och jag har upplevt mycket och gått genom livet över toppar och ner i dalar! Hon fick mig att börja med löpning år 2007. Löpningen kommer aldrig bli densamma utan henne. Hon är löpningen och ger mig kraft även om vi idag inte springer tillsammans.

Hon kom til mig år 2006. På den tiden visste jag inte vad löpning var. Springa, nej det fanns inte på världskartan för mig. Vi började tillsammans med att gå raskt   30 min var morgon någon dag i veckan. Då var Selma 1 år  och jag 27.  Någon månad senare var jag redo att jogga,  Km blev till mil och som längst har hon löpt 32 km med mig.

Selma insjuknade i Björkliden olyckligt nog, 45 mil hemifrån och närmaste dygnet har varit hemskt för oss alla inblandade. Jag glömmer aldrig hur hon lade sitt huvud mot mitt när jag grät i ren rädsla att förlora henne just där och då. Trots att hon kämpade mot smärt som hon givetvis kände i sin lilla kropp så ville hon vara med mig och trösta mig.  Min hund är så klok.  Hundar är så kloka.   När vi satt i rummet på Lapplands djurklinik i Gällivare så kom hon till mig och riktigt borrade in sitt huvud mot min hals och jag grät så tårarna strilade mot hennes vackra huvud.  Vi bara stod där länge och väl och jag glömmer det aldrig. Jag glömmer aldrig den doften och det vill jag heller inte göra. Den har etsat sig fast i mig och där kommer den alltid att bestå.

Vår första kväll i Björkliden. Vem hade kunnat tro att det skulle sluta så här?

Efter timmar av oro ångest och tårar är Selma hemma och livmodern borta . Ultraljudet visade att hennes livmoder var vätskefylld och enda lösningen är operation. Diagnosen- Livmoderinflammation! .  Söndag den 2 juli 2017 opererades mitt hjärta på Lapplands djurklinik.  Nu ber vi att hon skall få vara frisk resten av vårt liv.  Selma är så stark. Ibland förstår jag inte hur hon kan ha klarat av att gå igenom så mycket elände. En hundattack när hon höll på mista livet och flera juveroperationer. Aldrig har hon visat några tecken till att hon hade ont men i vintras började hon dricka väldigt mycket.  Hon är den mest vältränade hund som finns och älskad av så många.

Johan och Selma på fredagkväll. Här visste vi ännu inget om vad som väntade! 

I efterhand vet jag  nu att drickandet  var  första signalen på att något med hennes livmoder inte var i sin ordning.

I lördags insjuknade hon snabbt. Det började på mitt arrangerade löparläger i Björkliden och dagarna innan var hon pigg och glad. På förmiddagen drack hon kopiösa mängder och hade även kissat inne två gånger. Det har aldrig hänt och naturligtvis kände jag att något var fel. Dessutom betedde hon sig inte som hon brukar. Hon var skamsen och höll sig för sig själv.  På kvällen bestämde vi oss för att åka in med henne. Närmsta veterinär fanns 10 mil bort efter en väg med många vägarbeten. Johan körde de 11 milen dit och en veterinär mötte oss, tog prover, såg att hennes CRP var hög och hittade så småningom en förstorad livmoder. Vi beslutade att åka tillbaka till stugan, packa ihop och åkte tidigt på lördag morgon till Lapplands djurklinik där veterinär Julia opererade henne. Det var otroligt smärtsamt att lämna henne men hon kom tillbaka till mig. Kl 15.15 ringde Julia och berättade att hon vaknat! Lyckan var total.

I nöden prövas vännen . Tack Johan Nordqvist och Karin Nordqvist för att ni fanns för oss.  Hela vägen när så många sviker. Varför ska det vara så svårt för folk att hantera människor i nöd. Är det farligt att visa känslor? Inte i min värld! Ingen skall behöva gå igenom detta ensam. Ingen!

Johan som kört bil 100 mil denna helg  och stöttat mer än jag har ord att tacka dig för . Vi gjorde och skapade något fantastiskt ihop, ett löparläger som kommer bli av många fler gånger, men vi skapade också en vänskap så stark.  Ni har funnits i bakgrunden med ert lugn men ändå bestämdhet när det behövdes ( ni vet hur jag menar). Jag tror vi alla flätats samman denna helg på ett sätt vi aldrig glömmer .

Lägerhelgen och vår löpar och wellnesshelg blev lyckad och hela resan var FANTASTISK från början till slut. Alla underbara deltagare och vårt program. I år var det bättre än någonsin.  Ni som inte deltog kommer få chansen att hitta både glädje, pepp och självförtroende på  Vinden mot kindens nästa löparhelg som äger rum den första helgen i september. Redan nu kan du anmäla dig .  Inom kort kommer jag skriva om löparhelgens positiva inslag och våra träningar!  En resa med sinnet och kropp, med hjärta och själ! För alla.

info@vindenmotkinden.com

www.vindenmotkinden.com

Foto: Magnus och Lena Fomag