I fredags gjorde jag ett nytt försök med pelott-inlägg i skorna, ni vet den där kudden man kan ha i skorna för att avlasta nerver eller hjälp för att hålla upp fotvalvet.
Det kändes så pass stor skillnad att jag var lite smått hoppfull till att det faktiskt kan hjälpa med mitt fot-ont.
Så. När jag var på gymmet tänkte jag att jag kan springa lite löpband för att bli varm istället för att stå och dra i stakmaskinen. Springa tills nerven i framfoten gör sig påmind.
Men inget ont kom. Förutom den ganska obehagliga känslan när ovana fötter landar på en pelott. Jag passerade 5 minuter, 10 minuter, 15, 20 och klev av vid 25. 5 km. Jag var upp och kände lite på 4:20-fart men konstaterade snabbt att jag inte hade så mycket där att göra.
Det blev inget gympass den dagen, åkte hem väldigt nöjd ändå.
Träningsupplägget formade sig direkt. Kan jag springa 5 km är det bara att börja med korta pass var och varannan dag och hålla i rulllskidorna några gånger i veckan.
Lite mer än ett dygn senare med magen full av pepparkakor och lussebullar efter en trevlig kväll ihop med familj, föräldrar och mormor, gav jag mig ut på asfalten hemma.
Planen var 3 km men när kroppen väl kom igång chansade jag på en lite längre runda som skulle gett omkring 5. Och i en nedförsbacke efter 3.2 km högg det till på ett alldeles för bekant sätt i foten.
Bara att gå hem.
Resten av kvällen hade jag lite ont i foten och hade ett rejält tryck över en punkt i ryggen, L5/S1.
Så… Ja, där är vi nu. Glad 3e advent eller hur man nu säger. 
