Efter fadäsen på Stockholm Marathon var det åter dags att bege sig till huvudstaden och förhoppningsvis tas sig över Västerbron denna gång.
Spännande väder med ösregn drog vidare och det blev rätt skönt löparväder faktiskt och stämningen på dessa större lopp var som vanligt hög.
Lite osäker på att springa kortare lopp så skulle det bli intressant men bestämde mig för att gå ut i 3:30 fart. Har ett pers på denna (ungefärliga) bana på 36:30 tror jag och det var målet att slå. Innan start träffar jag snabbingen Patrik som behöver låna ett Umara-linne som kan ha varit ett av de tightast sittande linnena på loppet :-).
Vid starten hamna jag bredvid Mohammed Reza och precis bakom Samuel Russom och sällan har man känt sig så malplacerad. Nåja starten går och fokus var att inte ramla samt undvika de stora vattenpölarna första biten så lite trångt var det. För övrigt så gasade Russom rejält i början och kändes som han hade 100 m ledning efter 300 m in i loppet, lite Abraha Adhanom över det, kul.
Tickar av de första km enligt plan och efter en liten knixig sväng efter slussen är vi över på södermälarstrand. Femman passeras på 17:24 och känslan är helt ok, huvudräkningen är i full gång och förhoppningen om en måltid som börjar på 35 tar form.
Svängen upp mot Västerbron efter sex km är inget att hurra för och uppför bron går det ändå hyfsat bra. Lyckas växla tempo på toppen utför och nere på andra sidan igen är det bara ca två km kvar. Har legat en del själv samt växlat lite med olika löpare även om det inte hjälpt så mycket sporrar det alltid lite.
Inför sista km kommer Linnéa Sennström ikapp och förbi och klipper mig i spurten, ingen prestige för mig men nog kapa jag någon sekund till i alla fall.
Nöjd med tiden på 35:08 som nog faktiskt är nästpers på landsväg men i efterhand tänker man såklart att nio sekunder mindre hade varit trevligt.
Hursomhelst så tycker jag mig ändå ana en bättre grundform nu så bara gneta vidare.
Nu mot sommaren, på återhörande
