Skrivbordsbeslut?

Aktuellt  

I fredags presenterade förbundet ett beslut om att pausa alla tävlingar för seniorer. Beslutet presenterades på hemsidan och gällde med omedelbar verkan. Många noterade det men även en del missade det, att bara presentera ett beslut på det sättet kan ifrågasättas menar ledare som hört av sig till Spring. Sanktionerade lopp under helgen fick inga mejl, ingen information, eller liknade.  Beslutet som sådant väckte stor irritation hos ledare runt om i Sverige, även landslagsledare, och i olika grupper har stämningen och synpunkterna om detta varit tuff och frustrerande. En landslagsledare har försökt få förbundet att motivera beslutet, men inte lyckats.

Beslutet har verkligen satt ett tungt lock över arbetat som bedrivs i föreningarna där man sökt och otroligt kreativt hittat lösningar för att kunna genomföra olika tävlingar som fyller FHM:s rekommendationer. Många lopp genomfördes under helgen och flertalet var medvetna om skrivbordsbeslutet men valde ändå att köra då det fanns sanktioner och ingen hade dragit tillbaka dessa.

En av förbundets största sponsorer, hans bolag bekostar satsningen på junior och ungdomssatsningen i Sverige, reagerade även han och sände ett brev till förbundet som spring har fått klartecken att lägga ut offentligt. Sakligt och underbyggt med tydlig fakta, vi får hoppas att man tar till sig detta och snarast fattar ett beslut som gynnar friidrottens aktiva istället för att sätta krokben på dem.

Jag svalde nästan tungan när jag gick in på förbundets hemsida. Jag fick titta två gånger för att vara säker på att det inte var Fotbollsförbundet…

Till att börja med – i vilken av friidrottens grenar kommer de aktiva i närkontakt med varandra på ett sådant sätt att det föreligger smittrisk?

För det andra – vari ligger logiken i att dra en linje vid ”seniortävling” i friidrottssammanhang? I fotboll tätnar närkamperna med stigande ålder/mognad, men är det applicerbart på friidrott? Vem har gjort den bedömningen och var i FHM:s bedömningar kan man dra parallellerna, som SvFF gjort? Det finns inget i dessa rekommendationer som är applicerbart på någon av friidrottens grenar mer än i större motionärslopp, men de faller ju på sitt eget grepp (max 50 personer)? Alla tävlingar sker dessutom utomhus – inomhustävlingar är förståeligt eftersom man är mer upp i varandra då ytan är begränsad…

För det tredje så har klubbarna på eget initiativ arrangerat ”småtävlingar” där de aktiva kan hålla igång och kvittera ut resultatet av sin träning i halvskarpt läge. Tävlingarna är begränsade i antal deltagare och utan publik så att FHM:s rekommendationer kan efterlevas. Vad är problemet med dessa – förklara gärna?

För det fjärde så är det inte möjligt, för majoriteten av de aktiva, att tävla över huvud taget med symptom. Då är det snarare barn- och juniorverksamheten som ligger mer illa till.

För det femte är alla dessa ”småtävlingar” medvetet placerade lokalt så att inga resor till/från tävlingen ska ske. Detta har inom löpningen (det jag har koll på) dessutom skett under överseende av PC för att säkerställa detta.

Har förbundets styrelse inte koll på hur förbundet styrt upp detta nedåt i organisationen och mot klubbarna inom konstens alla regler? Direktiven kommer från FHM, via RF för att översättas till varje specialförbunds faktiska verksamhet och miljö. Den här tolkningen känns helt malplacerad och vare sig genomtänkt eller verklighetsförankrad.

I det projekt jag medverkar som sponsor i (att stötta unga löpartalanger att nå en seniorsatsning) är dessa ”småtävlingar” ovärderliga där de får möjlighet att se, lära och inspireras av deras seniorförebilder. En viktig del att skapa sig en förståelse för vad som krävs och att samtidigt känna att de är på god väg (rätt väg). Jag vet att dessa småtävlingar genomförs med både hängsle och livrem samtidigt som jag också vet att alla elitaktiva sköter smittrisken och hygienen mer än föredömligt (som alltid). 

Det måste gå att i ord göra en bättre bedömning, utan att lägga generella förbud. Särskilt sedan de sannolikt inte har någon effekt mer än på ett politiskt plan – att visa att det finns handlingskraft. Resultatet av sina insatser är väl det som räknas?

Ivan Sundström

 

 

 Dela på Facebook