Vad är Sparta?
Söndagen 24 juli gick Europa mästerskapen i Sparta race. För er som är ovetande om att en ny tävlingsport håller på att sprida sig och bli större…
Sparta race är en typ av hinderbana tävling som den jag vann obesegrad egenom förra året ”toughest mini tour”.
Skillnad från toughest så har Sparta 3 distanser. sprint 5km, super 13km och beast 20km. Du ska dessutom ha ett visst antal höjdmeter i loppet och det finns mellan 20-30 hinder beroende på distans. Hinderna är mycket tyngre och jobbigare medan i toughest är hinderna mycket mer tekniskt svåra. I Sparta måste du göra 30burpee om du misslyckas med ett hinder o i toughest får du ett straff varv. Det finns fler skillnader men man kan säga att Sparta handlar om att lyfta tunga saker och springa i riktigt tung terräng. Sparta race är det största hinderbana racet i världen och störst är det i USA där VM går senare i höst. Man måste vara en stark löpare men också orka lyfta tunga saker.
Hela veckan innan EM i Sparta beast var jag fortfarande svullen i ansiktet och hade klåda på armarna o ben efter allergi utslagen som drabbade mig under skyloppet i Canazei. Jag kollade flyg till Edinburgh där sparat EM skulle gå och insåg att jag inte hade råd att åka, jag kunde dessutom inte vara ute i solen för då svällde jag upp igen och sova hade jag inte kunnat göra på 10 dagar men ja hoppades ändå hinna bli någorlunda bra för isåfall kunde jag täcka hela kroppen o försöka springa hem många 1000lappar.
Jag ville bara göra ett större lopp å trotts noll styrke träning på 3mån sedan skadan i armbågen så ville ja ändå köra hinderbana nu’! Folk frågade mig om armbågen o jag sa äh det löser sig…
Jag ringde runt o ragga till mig en startplats gratis o också boende, lånade pengar av vänner så köpte jag en resa till Edinburgh svullen och med utslag… Nog så nojjig man var. Hur i hell ska det gå nu.
Väl i Edinburgh hooka ja upp med mina vänner från toughest serien som också skulle tävla. Albon (världs mästaren i ocr o ultra sky) hade fixat gratis boende till oss vilket var en lättnad för mig då jag slapp sova på mitt liggunderlag som jag köpt ifall det inte skulle finnas plats för mig.
Den natten drömde jag o halucsinerade pga antihistamin som jag ätit för att dämpa klådan, 5:00 uppstigning o start redan 7:30. 20km 1300hm o 35hinder i ett dimmigt Skottland.
Starten gick.
Minns att ja knappt orkat värma upp så benen o pulsen fick en lätt chock trotts att jag tog det riktigt lugnt. Som vanligt så rusar alla iväg o sen plockar jag en efter en rätt snabbt därefter.
Det var lerigt och brant redan från början. Jag ångrade att jag skippat klockan för ja hade noll tids uppfattning. När vi efter några bära moment kom fram till lyfta-tunga-stockar som vi skulle bära en lång bit i lera o branta tekniska backar så märkte jag att armbågen var rejält dålig rörlighet i.
Passerade sedan Freja som är bästa engelska ocr löpare o låg nu 2a. kom ifatt världsmästaren i Spartarace, Zuzana, som var helt galet stark på utförslöpningen….!!
Låg nu 1a men hade stora problem med kryp hindrena som brukar var min starka sida pga att armbågen var rejält öm o glapp. Kände ingen power i kroppen alls o när vi skulle fylla hinkar med sten 35kg o bära i 1km i skogen så va skillnaden från dom andra min styrka mycket mycket sämre. Jag visste inte hur jag skulle orka ta mig runt det hindret, armbågen strejkade totalt och när Freja passerade mig å manen med säckpipan spela för jävla högt så skakade hela kroppen av smärta. Tror jag tappade 7min på det hindret.
Direkt efter det skulle vi kasta ett spjut o självklart missade jag o armbågen var inte glad när ja fick göra ytterligare 30burpee. Fan nu kommer säker 4an komma ikapp oxå…
Tuggade på upp o ner igenom lera, branta upp o nedförsbackar, simma under iskallt vatten o bära bära bära o lite krypa o klättra.
Nån skrek Rastarunner du är ikapp 2an snart! Jag ökade farten men kunde inte springa fort utför, hade inte planerat att jag skulle vara här denna söndagen när jag packade terrängskor som skulle passa i stenig terräng i Italien så hade släta dobbar o dåligt grepp.
Helt plötsligt var ja inne på festival området o ikapp Freja. Men misslyckades på 2 hinder som jag i te nådde upp till o fick göra 60burpee å med en lättnad att det var över utan skador kom ja imål som 3a i världens största hinderbana tävling. Nöjd och tacksam att det var starka tjejer framför mig det gav mig en tankeställare att börja gå till gymmet igen… 10000kr fick ja med mig hem o massa inspiration att bli stark igen… Fast ja vill också kunna springa snabbare… Svårt.
Dagarna efter har jag varit rejält sliten o sittvagn i natttåg till Åre dagen efter gjorde det inte bättre. Nu känns det som formen är i botten men så äre ibland.
från en svag Yoie
