I går var det dags igen, Göta Galan. En tillställning som jag drog i gång det året jag blev ordförande i IS Göta för 18 år sedan. Kvällens syfte är dels att stämma av de gemensamma mål vi har för klubben och sedan hylla årets prestationer, årets manliga och kvinnliga löpare, årets ungdom, årets rookie, klubbmästare, med mera. Sedan kanske det viktigast av allt, att bygga en kultur och skapa vänskap och laganda utanför träning och tävling. Jag vet inte hur många klubbar som jobbar med detta, men lite kort information som inspiration.
Vi har vår inriktning som är preciserad i mission, vision, etc. Visionen är 18 år gammal men håller fortfarande, vår USP – ska göra oss unika, det är vi kanske inte – men viktigt att ha med den inriktningen så att alla medlemmar inser hur vi arbetar. Utöver detta har vi även våra värdeord.
Inför varje år sätter vi ett tema, temat ska gå som en röd tråd genom året – det intressanta är att efter alla åren så ser jag att temat lever kvar och bidrar till medlemmarnas utveckling under flera år framåt. Temat 2018 var rekordens år, innebar att vi hade fler gemensamma mål än någonsin tidigare, det handlar om våra arrangemang, om placeringar, om medaljer och om olika rekord. Vi skulle ta 32 SM medaljer, det blev 41 :) Vi skulle ta 18 skånska rekord, det blev 32, 2 svenska rekord, det blev 3. Vi var 171 startande på Springtime, vi klarade inte målet med antalet löpare under 40 vs 45 minuter, men vi beslagtog 9 av de första 11 placeringarna. Vi skulle ha 3000 deltagare på Kalvinknatet, det blev 3025… bara ett axplock för att beskriva våra gemensamma mål. Det målet som jag personligen är mest stolt över är vår medlemsutveckling, under dessa 18 år har vi gått från 23 medlemmar till 655. Hyfsat galet men ett skönt bevis på att vi gör något rätt.
När det gäller individuella prestationer så blev Johanna Hofvendahl årets ungdom för tredje året i rad, tjejen är 14 år gammal och under hösten besegrade hon alla seniortjejer i Skåne på två terränglopp, hon var tvåa på Lidingöloppet, snabbaste svenska tiden någonsin, hon vann Götalandsmästerskapen, med mera. Ett underbarn!
Vi har galet många som lyckades bra under 2018 så det var svårt att plocka ut två rookies, men det blev Samuel Russom som är hyfsat ny i klubben och bland annat gjorde 1.09,59 på halvmaran och sedan Jennie Lorentsson som sänkt sig från 47 till 40,03 på milen, gjorde 3.14 på maran och verkligen har fått en boost under året. Jennie är en individuell adept också, adepterna i Helsingborg skiftas om att ge mig choklad när de har lyckats, jag njuter. Der började med Berner, Josef och Jennie nu två gånger. Hennes tackkort säger en del:
Det går inte med ord beskriva vilken löparresa du tagit med mig på. Vilka utmaningar, insikter, upplevelser, upptäckter uppenbarelser och underbara segrar det inneburit. 3.14.16 på maran i Valencia var så långt bättre än jag kunnat drömma om. Stort tack för att du knuffar, puffar, drar och framförallt tror på mig. Klart värt 3,14 kilo choklad!
Mums och tack säger jag!
Årets kvinnliga löpare är en annan adept, Sara Liljegren. Hennes utveckling är snudd på omöjlig att ta in, 2.13.00 på 800 meter, 2.53,9 på 1000 meter = svenskt rekord i K35. Sara vann titeln för andra året i rad. Hon vann även våra två klubbmästerskap, hon var bäst rankad i vårt rankingsystem och hade den bästa rankingpoängen någon någonsin haft i klubben. Ju lägre poäng ju bättre, 14,33 hade hon på 1000 meter. Samuel som sprang halvmaran på 1.09,59 hade 16,58 – jag kan inte alla parametrar i systemet, men misstänker att henne poäng motsvarar 1,06 på halvmaran. Riktigt grymt alltså.
Årets man blev Josef Hamber, två prestationer sticker ut, 1.51 på Lidingöloppet och 2,30 på maran i Valencia. Han var årets rookie året innan och har gjort en fantastisk resa och sänkt sitt PB på maran med 12 minuter per år under 3 år, ni kan själv räkna ut vad det blir för tid 2019.
Medlemmarna får rösta på en kategori, det är Årets prestation – Josefs maraton i Valencia vann överlägset. Jag ser också att hans fokus har påverkat många i klubben, maraton har blivit mer intressant igen. Daniel Ekholm som sprang 10 000m bana på 31,39 blev tvåa och Saras prestation på VSM med 4 SM guld blev trea.
Generellt så har vi tagit ett stort kliv som klubb under 2018, dominera i Skåne – där har vi varit framgångsrika länge, men tongivande i Sverige (se vår vision) där har det mest varit veteraner. Nu smyger det in löpare på årsbästalistorna i seniorklasserna och ungdomar som är i Sverigetopp, kul!
På mötet presenteras även nästa års fokusområde, vad passar bättre än Pannbenets år? Och i den andan fick först en medlem, Stefan Qeltin, berätta om sina 100 miles på Kullamannen och sedan hade jag bjudit in en av världens tjockaste pannben, Johan Steene som förläste om vad som driver honom och vilka nycklar han använder för att lyckas. Väldigt inspirerande.
Där var galan slut trodde jag som under alla år haft 100% koll, men inte i år. I år blev ordförande, kassören, tränaren och arrangören BG Nilensjö uppvaktad. Medlemmarna hade samlat in till ett gigantiskt presentkort på mitt andra hem just nu, Byggmax! Blommor, ett fint tal, choklad och en fin tavla från Kalvinknatet som jag rattat i 15 år.
Normalt sätt när jag åker hem från en gala är jag helt slut både fysiskt och mentalt, allt ska falla på plats under några timmar.. I år var jag upprymd över uppvaktningen.
Idag körde vi sedan första passet i pannbenets anda, 2×500+300m inomhus. Två maxlopp. Sedan 5×300 meter. Aldrig har jag sett fler löpare i fosterställning, aldrig har jag hört fler löpare klaga över huvudvärk av mjölksyra. 2019 har startat och det kommer bli grymt! Personligen känns det bra, men det går långsammare än i fjol och då tyckte jag att botten borde bara nådd :) Men, jag ger mig inte, IVSM i Malmö – då ska formen vara tillbaka, hoppas jag.
