En liten backe är större än ingen backe och fem gånger uppför den lilla backen är fem gånger fler än noll gånger uppför den stora. Enkel logik, eller hur, som direktimporterad från ett populärt barnprogram från 70-talet.
Efter en storhärlig lunch i en fritidshusträdgård och en hel eftermiddags fläskstekning på en snyggbrygga med rekordvarmt bad i Bergviken i det trevligaste av sällskap hade det varit oerhört behagligt att såsa ned sig i en trädgårdsstol och ägna aftonen åt grillkorv och champagne. Men eftersom det ena inte utesluter det andra så länge man har en rimlig plan för alternativens ordningsföljd…
Jag kan springa i skogen, jag är inte rädd… Trots att man ser helt jättetydligt här på bilden att det finns konstiga grejer där ute bland tallarna. Jamen eller hur.
Ljuset i uppvärmningstunneln. Jag tvingade mig att göra allt på riktigt för en gångs skull. Rörlighet och höga knän och hela löpskolningsbaletten.
Att det finns en loppis bakom varje sten är uppenbarligen ingen överdrift i sommarhälsingland.
Efter fem flåsningar uppför den lilla men dock backen längtade jag hem till semesterfirarna och tog några varv i trädgården i stället. 200 m rundbana på gräs och grusgång blir det om man undviker naturtomtsbiten i västra hörnet. Perfekt. Grannarna får vänja sig, helt enkelt.
Sommarvatten hej hej. Från stekhet till nedkyld på fem sekunder. Det ryktas om ett storskaligt vattenkrig här vilken dag som helst. Jag är med. Lätt.
