Hällrace tävlingsrapport o SM milen

0
20

Konsten att springa uppför är att veta sin kapacitet, konsten att bli en bra långdistanslöpare är att ha tålamod.

I tisdags åkte jagoch Andre (skylöparen) till Offerdal för att springa Hällrace. Ett vertikal lopp på 3km och 250hm, alltså var målet på toppen av hällberget i Kaxås.

Jag har kutat mycket uppför de senaste åren och man får en helt annan fördel av att vara stark och ha hög syreupptagningsförmåga tillskillnad från att springa platt där det handlar mer om teknik och snabbhet.
Att spring VK gynnar inte mig som har ett fint rull på steget utan här handlar allt om styrka och syra.
Jag har aldrig varit stark i benen, inte ens idag efter år av styrketräning är jag inte ens starkare än min syster som aldrig tränar ben längre (förutom i sin sport), då hon lyfter betydligt tyngre vikter än mig idag. Jag är mer av en teknisk löpare. Vist har styrke träningen gett muskler men det har tagit tid för mig att ens komma i närheten av den styrkan och ja jag har verkligen, verkligen lagt ner tid och avstått löpning för att få styrkan ändå står jag där med mina fjant vikter på axlarna.

Så i vertikal löpning har jag fått en rejäl utmaning. Jag har tvingats att skippa det jag är bäst på (rulla steget) och istället bara fått jobba med min styrka, vilja och syreupptagning.

Jag har absolut fått en högre syreupptagning och förståelse kring vikten av teknik, styrka, syreupptagning och kapacitet.

Loppet.
Dagen innan Hällrace hade jag kutat upp på skutan , ett pass jag inte borde göra pga att jag hade viktiga intervaller på kvällen samma dag, men när d inte finns ett moln på himmelen o sjön ligger blank så gjorde jag det va ren njutning o intala mig själv att intervallerna på kvällen kanske fick komma i andrahand ändå.
Intervallerna på kvällen var inte jätte pepp o knäet började knorra, ja höll ändå tänkta tiden på intervallerna och avslutade med att kyla benen rejält efteråt i åresjön. Intervallerna: 90s med 30s vilax12 sedan 3min med 1min vilax2 i miltempo.

Morgondagen var knäet oklart som fan så ja cyklade 40min o körde rehab o massera jätte länge för att den värsta stelheten o låsningarna skulle släppa.

image

 

Jag svalkar benen efter intervallpasset dagen innan loppet

Timmen innan vi skulle dra till loppet somnade jag på golvet i vardagsrummet på mage o vaknade av att armarna somnat. Var riktigt trött efter värmen och många kvalitets pass i veckan o ja var inte alls pepp på att tävla men pga att Andre skulle joina å att det var prispengar i potten så kändes det lite roligare att åka iväg till Offerdal o kuta VK.

Göttig värme o helt blåhimmel startade loppet 18:30 på kvällen och många sprang i bar överkropp eller ytterst lite kläder.

Väldigt många skidåkare var på plats i Offerdal och loppet är en känd sträcka som många bra skidåkare gjort sina testlopp i och det var riktigt fint anordnat med musik och sponsorer.

När startskottet gick så stack många av i en väldig fart. Jag var mest som en seg traktor som skulle få upp motorn först och låg 5a i början men ja vet vad vk kan göra med ens ben o lungor så jag orkade inte ta den smällen för tidigt idag.
Inte förän efter 1km av 3km var jag om Hedda som låg 2a, innan dess hade jag kommit om massa killar o visslat på dem att gå lite åt sidan.
Det va en smalstig så man fick lov att vara tuff om man skulle komma förbi men såklart är alla vänliga och släpper förbi.
Hedda är en ung talangfull löpare som säkert kommer vara riktigt vass i senior åldern men som redan nu i junior är riktigt stark löpare som ja säkert kommer få möta flera gånger här i Jämtland.
Påvägen till 1,5km passeringar ramlade jag med näsan före 2gånger och det berodde på att höger benet inte var 100. Jag var absolut inte trött men när mitt knä är segt så strejkar musklerna kring knäet och jag tappar otroligt mycket styrka där och det gjorde att jag snubblade gång på gång o landade på knäna helt förvånad men skrattade mest åt det.

När 1,5 km var förbi hade jag kommit om 1a tjej jennifer asp som jag var coach/mentor åt för drygt ett år sen när ja själv inte kunde tävla. när jag inte hade henne i ryggen utan bara kunde passera och fortsätta ensam så kände jag att jag skulle vinna ganska lätt trotts allt.

Under vk lopp så får du aldrig tillräckligt med syre till benen och du måste ha respek för din kapacitet. Det finns inga nedförsbackar att återhämta sig i utan det är en ständig spänning i lungor o ben.

Jag kom upp som vinnare på den magiska toppen av hällberget på 16min o 38sekunder och det var skönt att ha gjort ett bra jobb och det var lite av ett kvitto på att styrka, syreupptagning o tekniken är under kontroll trotts Allt. Och jag är nöjd. Min Styrka räckte idag.

Andre sprang också bra och dagen efter loppet åkte han till alperna för att tävla i skyrunning och gjorde ett grymt bra lopp där också läs hans blogg… http://www.andre8503.se

Om några dagar är det SM milen och jag undrar vad dom här starka o tunga benen kan göra på en platt o hård mil på Stockholms gator… På återseende den 16juni.

Ha d bäst!image

Föregående artikelFrån 32 till 3200 på 10 år!
Nästa artikelDagens Springmedlem…
Rasta runner Namn: Yoie Bohlin. Född: 1990. Bor: Åre. Klubb: Hässelby SK. Meriter: De har jag glömt. Personliga rekord: Lidingöloppet 1.59,52. 5000m 16.52, 10 000m 35.05, 21km 1.18 Roligaste löparminne: När man upptäcker alla möjligheter som vältränad och modig löpare gör varje vecka och att få hjälpa andra att uppleva samma gränslöshet Vill med löpningen: Ta den med mig överallt hela livet

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här