Stafettkrönika – Skriven av Lilly Wizén
Det är en del av min identitet numera, att vara löpare. Jag får ofta frågan om jag springer maraton, men nej, jag springer inte långt jag springer hellre en liten bit men så fort jag kan…
Jag älskar att springa, att träna och att tävla. För 20 år sen sprang jag motionslopp ibland och tränade lite löpning och en del på Friskis & Svettis, men jag såg mig inte som en tävlingslöpare. Hade dåligt självförtroende och vågade inte sticka ut. Men ju mer löpning det blivit desto bättre har mitt självförtroende blivit. Sen jag hittade mina favoritdistanser 400 och 800 meter så har framgångarna också kommit.
Men det är distanser som kräver en hel del. Mycket träning, mycket vilja och förmåga att plåga sig lite. Under hösten och vintern när det blåser, regnar och snöar då måste man ändå genomföra sin träning. På Gotland har vi inte tillgång till någon inomhushall och mycket av grundträningen blir utomhus oavsett väder. Men jag ser det positivt – det härdar och att springa i motvind är ju också en form av styrketräning.
Jag vill vara en förebild för andra tjejer, man kan springa hela livet och det är aldrig försent att börja. Min banlöparkarriär började 2000 när jag var 45 år. Det var också det året jag deltog i mitt första veteran-SM och åkte hem med tre silvermedaljer, nöjd men med en inställning att nästa gång ska jag ta guld. Sedan dess har det blivit hundra guldmedaljer på distanser från 60 till 1 500 meter. Nummer 102 tog jag på terräng-SM förra året.
Ett av mina bästa löparminnen kommer från veteran-EM i Poznan i Polen 2006 när jag sprang finalen på 800 meter. Favorit var brittiska Joan Howe som jag mött vid några tillfällen tidigare och som varit outstanding.
När starten går sticker jag direkt och lägger mig först. Vi ligger så hela första varvet men vid varvningen försöker Joan gå om och jag pressar så hon får en lång kurva men sen passerar hon mig när vi går ut på bortre lång.
”Jag bestämde mig för att det här var min chans att ta ett guld”
När det är 150 meter kvar har hon ett försprång på minst 15 meter och jag bestämmer mig för att det här är min chans att ta ett guld. Jag trycker till allt jag kan och närmar mig meter för meter. Publiken vrålar och 25 meter före mål passerar jag Joan som skriker när hon förstår vad som håller på att hända.
Jag höjer mina armar och går i mål som EM-mästare. När jag sen står på prispallen och nationalsången ljuder i högtalaren, då kommer en liten tår.
Det är värt allt slit.
En vanlig träningsvecka består av 4-5 pass:
- Styrka
- Korta intervaller 100–300 meter, kort vila
- Korta intervaller 150–300 meter, lång vila
- Halvlånga intervaller 400–700 m, 2 min vila
- Långa intervaller 1 000–2 000 m, lång vila
I nästa nummer av Spring (butik 9 december)
Lilly lämnar över till Karin Schön som tävlar i K50 och har en enorm kapacitet. ”En trevlig bekantskap jag gjort på tävlingarna och hon tar medaljer på distanser från 1 500 meter till maraton.”
Läs fler krönikor: Klicka här!