Kazan Marathon, Tatarstan, Ryssland – 4 Hundskall!
Det var under ett millopp i Tjeckien (Prag Grand Prix) som jag på ett något outgrundligt sätt så småningom även skulle få möjligheten att springa långdistans i miljonstaden Kazan i den ryska delrepubliken Tatarstan.
Arrangören av Prag Grand Prix (RunCzech) hade bjudit ner mig till den tjeckiska huvudstaden för att rapportera om denna tävling plus en halvmara i Usti nad Labem påföljande vecka. RunCzech som även basar för Prag Marathon brukar alltid nyttja det väldiga Hotel Hilton i Prag som arrangörshotell för sina tävlingar och där inkvarterar de elitlöpare och media från hela världen. Eftersom det denna gång rådde brist på hotellrum frågade de mig om jag möjligtvis kunde tänka mig att dela rum med en rysk löpare som tillika var tävlingsledare för en rysk mara som han var där för att promota. Självklart tackade jag ja till deras vädjan och inkvarterade mig i rummet. Min ryske rumskamrat skulle komma något senare samma dag.
När jag ett par timmar senare hade tagit en jogg utmed floden Vltava (Moldau) fick jag se en reslig man i hotellreceptionen med en rysk träningsoverall. Det måste vara min blivande rumskamrat hann jag tänka och gick fram till mannen för att presentera mig, något som skedde med denna fras ”Är det vi som ska dela rum?” Mannen blängde på mig och sade inte ett ord. Felaktigt tog jag då för givet att den buttre ryssen inte förstod min engelska så jag upprepade min fråga fast nu långsammare ”S-k-a v-i d-e-l-a r-u-m?”.
Mannen såg än argare ut och verkade i det ögonblicket redo att skära av mig mina genitalier med en oslipad skridsko. Det var då det började gå upp för mig att jag förmodligen hade pratat med fel person. Något som blev än mer uppenbart när jag kort därefter såg flera andra personer med liknande träningsoveraller i hotellobbyn, bland annat den ryske hockeyspelaren Alexander Ovetjkin.
Jag tänkte inte mer på denna incident förrän jag en dryg vecka senare slog på tv-apparaten för att titta på Sverige – Ryssland i World Cup 2016. Det var då, när fotografen svepte sin kamera över den ryska bänken, som jag fick syn på den buttre ryssen som jag felaktigt hade tagit för min rumskamrat. Det visade sig i själva verket att jag hade fört en monolog med den ökände ryske förbundskaptenen Oleg Znarok, en hockeyledare som inte minst är känd för den dödsgest han riktade mot den svenske förbundskaptenen Rikard Grönborg två år tidigare!
Vadim, den ryske löparen som jag till slut kom att dela rum med var däremot en fantastiskt trevlig människa och det var genom honom som jag påföljande år blev inbjuden att flyga över till Tatarstan för att springa marathon.
Jag hade aldrig sprungit en rysk mara tidigare och med all säkerhet hade det istället blivit ett besök i Moskva eller St. Petersburg om jag inte hade haft den stora lyckan att möta Vadim och hans kompisar i Prag. Det här teamet tog förnämligt hand om mig i den fascinerande och vackra ryska staden vid floden Volga och såg till att jag fick se alla måsten innan min returresa. Lika överraskad som jag var över stadens skönhet blev jag imponerad över det välorganiserade arrangemanget.
Det var få västerlänningar på startlinjen och det kändes därmed väldigt exotiskt att jogga runt den vackra banan i södra Ryssland. Naturligtvis värmde det dessutom mitt bandyhjärta att få sätta Ryssland på maratonkartan genom att springa långdistans i Kazan, en stad starkt förknippad med denna sport. Jag föredrar nämligen bandy alla dagar i veckan före ishockey, inte minst med tanke på incidenten i Prag…
Enklast att ta sig till Tatarstan är att flyga till Moskva och därefter ta ett inrikesflyg den relativt korta sträckan till Kazan.
Loppets hemsida: http://www.kazanmarathon.org
Tävlingsledaren Vadim Yangirov och hans fru under Kazan Marathons post-race-party.
