Att vara löpare innebär ofta att ensam utsätta sig för ansträngningar och umbäranden, väder och vind. Att jobba på uppför en bakhal grusbacke med lungorna pumpande efter påfyllning av syremättad luft. Att tänja på stegen i motvinden längs med en brusande trafikled, där bilisterna förundrat betraktar oss från eluppvärmda säten i kupévärmen. Men den erfarenheten är också den som förenar oss. Det är den som vi småler luttrat åt genom snögloppet när vi möts på stigarna under vinterhalvåret. Det är den som ger oss alla ett leende på läpparna nu när våren återigen ger oss anledning att gräva efter shorts och linnen längst ner i lådan med träningskläder. Då är det sannerligen gôtt att vara löpare!
Ensamheten till trots är det härligt att träna tillsammans med andra, både nya och gamla bekanta – något som jag och Karin fick möjlighet att återupptäcka under helgens löparläger i Halmstad, under ledning av Ingmarie Nilsson och Kenth Svensson. I sällskap av en grupp på cirka 25 personer tillbringade vi helgen med nästan bara träning, mat, vila och umgänge. Ingmarie och Kenth delade förstås med sig av sin stora mängd kunskaper, erfarenheter och inte minst positiv energi. Vi fick en lagom mängd varierade och utmanande träningspass serverade på inspirerande platser. Vad sägs om distans utmed havet på Prins Bertils stig, intervaller utmed Nissan eller bendödarpasset på Galgberget?! Ingmaries bror Daniel berättade om sina erfarenheter av att nå mål i en kaotisk omvärld. Men alla deltagare bidrog verkligen också till att höja stämningen, peppa varandra, kämpa och skratta med varandra och dela med sig av sina löparupplevelser. Kvalitetstid. Löpning förenar.
Mer om helgen på Ingmaries blogg här: http://blog.nemonisimors.com/?view=entries&entryid=4023
Idag är det åter dags för ett ensampass. Det lär bli Hässelbyloppsbanan via utegymmet i Grimsta. Men imorgon blir det sällskap igen. Då är det vår ordinarie medeldistansgrupp som ska köra säsongens sista inomhusintervallpass i Sätrahallen: 20 x 200 m i stafettform. Det är egentligen en träningsgrupp för några av Hässelby SKs M22-juniorer, däribland sonen Joel, men vi är faktiskt några 60- och 70-talister som bidrar till att höja medelåldern i den. Gemensamt för oss är i alla fall är den skräckblandade förtjusning med vilken vi tar oss dit för att jaga mjölksyran upp i öronen på varandra. Löpning förenar, som sagt.
